Egypten
Finns det lagstiftning som klart definierar att våld mot kvinnor från närstående i den privata sfären är olagligt och utmäter relevanta straff för gärningsmän?
Våld och våldtäkt inom familjen finns inte beskrivet i brottsbalken
I den gamla konstitutionens artikel 2 anges att islamisk lag är grund för lagstiftning. Det finns alltså lagar som baseras på sharia och domstolarna tar hänsyn till sharialagarna. Domaren kan avfärda åtal med hänvisning till att gärningsmannen i enlighet med sin religiösa övertygelse uppfyllt vad sharia föreskriver, till exempel plikten att “diciplinera” sin hustru.
Mildare straff för mord med hedersmotiv förekommer. Brottet “hedersmord” är inte beskrivet i lag men i praktiken kan domaren besluta att till exempel fadern som dödat sin dotter utsatts för en så stor skam att straffet måste bli milt.
Brottsbalken medger en särskild bedömning av så kallade passionsbrott, om maken till exempel påkommit sin fru med en annan man. Någon sådant undantag finns inte för kvinnor i motsvarande situation.
Finns ett fungerande icke korrupt polis- och domstolsväsende som inom rimlig tid kan avkunna domar och verkställa straff?
Den utbredda fattigdomen och korruptionen har gjort rättsosäkerheten stor. Polisen är kända för att mot betalning släppa gärningsmän, slarva bort bevis och hota vittnen. En fattig kvinna har små möjligheter att få rätt - och försöker inte ens. Till exempel anmäls sällan våldtäkter. Bara drygt var tionde våldsutsatt kvinna polisanmäler och hälften av dem tar tillbaka sin anmälan.
Finns öppen och tillförlitlig statistik angående förekomst av våld mot kvinnor?
Viss statistik finns. Myndigheten för statistik undersökte senast 2005 förekomsten av våld mot kvinnor i hemmen. Nästan varannan (47,4 procent) av de gifta kvinnorna uppgav att de någon gång utsatts för fysiskt våld och 36 procent hade utsatts för någon form av våld (fysiskt eller psykiskt) av sin nuvarande äkta man. Även förekomsten av könsstympning har undersökts.
Tillförlitligheten är inte hög. Inga absoluta tal presenteras, det rör sig om mindre intervjundersökningar som i bästa fall ger en ungefärlig bild. Gång på gång visar sig opinionsundersökningar ha gett en felaktig bild.
Är det möjligt för kvinnor att försörja sig och sina barn själva, t ex efter en skilsmässa?
En del egyptiska kvinnor yrkesarbetar utanför hemmet, och kan försörja sig. Hur många är osäkert, även om 25 procent har uppgetts i den offentliga statistiken.
Sedan 2004 finns försäkringssystem som garanterar en kvinna ekonomiskt stöd under pågående rättstvister inom ramen för familjerätten.
Skilsmässolagen missgynnar kvinnor. En egptisk man har ensidig rätt att ta ut skilsmässa utan kvinnans medgivande, medan en kvinna i samma situation måste bevisa i domstol att hon farit illa i äktenskapet. Alternativet är att be domstolen om en såkallad khul-skilsmässa. Den innebär att hon ger upp sina ekonomiska rättigheter, att brudgåvan betalas tillbaka och att mannen inte blir skyldig att betala underhåll. Därför föredrar de flesta kvinnor att stanna kvar i äktenskapet, även av rädsla för den sociala skammen och utsattheten.
Finns säkra boenden (shelters) för kvinnor som vill lämna en våldsam relation?
Kvinnojourer är ett nästan okänt begrepp. 2008 fanns åtta kvinnojouer i hela Egypten. Få kvinnor väljer att söka hjälp utanför familjen och när de frågar familjen får de oftast rådet att förlåta en våldsam man.
Finns en uttalad vilja från statsmaktens sida att bekämpa våldet genom öppen debatt och förebyggande arbete av olika slag, t ex i skolor, rättsväsende och sjukvård?
Öppen debatt kring omskärelse av kvinnor fick effekt. Ingreppet är sedan 2008 förbjudet i lag och efter det minskade antalet omskurna skolflickor.
Under 2000-talet har även familjedomstolarna förbättrats och en ombudsman inrättats, som ska stödja kvinnor att utnyttja sina rättigheter.
Dåvarande presidenthustrun Suzanne Mubarak startade National Council for Women (NCW), som i samarbete med myndigheter och i internationella samarbeten bekämpar våld mot kvinnor.
Egypten är mitt i en omvälvande politiska förändring. Det påbörjade förändringsarbetet avstannar och ingen vet om och i så fall när det återupptas.
Finns program för att förhindra gärningsmäns återfall i våld?
Vi har inte kunnat hitta några sådana positiva exempel.
Finns det en attityd i samhället som definierar kvinnor som underställda män?
I Egypten anses män vara familjens självklara överhuvud, vilket ger honom rätten att styra. Våld betraktas som en naturlig del av det äktenskapliga livet. Varannan egyptisk gift kvinna tycker att hennes make har rätt att slå om hon går ut utan hans tillstånd, vansköter barnen, grälar eller vägrar ha sex. Sju av tio gifta kvinnor tycker det är rätt att döda en flicka som blir gravid utan att vara gift. (Men kvinnor med högre utbildning tycker nästan aldrig så.)
Åt vilket håll går utvecklingen när det gäller att motverka våldet mot kvinnor?
En positiv trend för egyptiska kvinnor var på gång 2011 när revolten som ledde till presidentens avgång inträffade. Det hade blivit möjligt att tala öppet om könsstympning.
Attityder hade förändrats. 1995 tyckte till exempel sju av tio kvinnor det var naturligt att få stryk om hon vägrat ha sex - tio år senare tyckte bara hälften så många (omkring 35 procent) likadant.
För närvarande kan vi inte påstå att utvecklingen går bakåt, men inte heller att den går åt rätt håll. Egypten har ingen konstitution och ingen vet vilken makt parlamentet får. Det är mycket svårt att förutse vad som ska ske och vad islamiska partiers starka valresultat kommer att innebära för kvinnors rättigheter.