mexico_changers_kb_1.jpg

mexico_changers_kb_2.jpg

mexico_changers_kb_3.jpg

Pojkarna tittar på liket på gatan.

mexico_changers_kb_4.jpg

En kvinna efterlyses som saknad.

mexico_changers_kb_5.jpg

Tidningsrubrikerna dagen efter Susana dog.

mexico_changers_kb_6.jpg

mexico_changers_kb_7.jpg

Julia Monarrez

mexico_changers_kb_8.jpg

Julia Monarrez

mexico_changers_kb_9.jpg

Kyrkogården för oidentifierad offer är stor i Ciudad Juarez.

mexico_changers_kb_10.jpg

X betyder att bilen krashat i samband med ett mord. Mujer betyder kvinna. Alla bilar på skrotupplaget har ett X.

mexico_changers_kb_11.jpg

Resterna av ett mord utanför dörrarna till ett köpcentrum.

mexico_changers_kb_12.jpg

Folksamlingen tittar på en eldstrid mellan polis och två medlemmar av en drogkartell. Det sker utanför ett stort köpcentrum.

mexico_changers_kb_13.jpg

mexico_changers_kb_14.jpg

mexico_changers_kb_15.jpg

En kvinna anländer till sitt hem som blivit en mordplats i Ciudad Juarez.

mexico_changers_kb_16.jpg

Kort därefter anländer vad som förmodligen är hennes svärmor.

mexico_changers_kb_17.jpg

En mordplats i Ciudad Juarez.

mexico_changers_kb_18.jpg

En mordplats i Ciudad Juarez.

mexico_changers_kb_19.jpg

Mannen står på en avsats och tittar ner över mordplats medan poliserna bär bort kroppen. Barnen leker.

mexico_changers_kb_20.jpg

Varje rosa kors kännetecknar platsen där en kvinna hittats mördad. De står utspridda över hela Ciudad Juarez.
Kvinnobordet
I hallen innanför ytterdörren står några plakat lutade mot trappan. ”Straffrihet” står det överst på en stor lila pjäs formad som ett kors. Det händer fortfarande att nätverket tågar på gatorna och kräver rättvisa, men det mesta arbetet sker i kontor och mötesrum och i några av stadens skarpaste kvinnohjärnor: sociologer, psykologer, forskare och kulturarbetare.

Kvinnorna i Juarez accepterar inte sitt öde!”


Namn:
Mesa de Mujeres (”Kvinnobordet”)
Gör: Nätverk av forskare och aktivister som utreder feminicides.

De slöt sig samman 2001, sedan åtta kvinnokroppar hittats en novembermorgon på ett fält där det tidigare odlats bomull. Den olösta gåtan kom att kallas “bomullsfältsfallen”, och blev droppen som fick bägaren att rinna över.
– Vi bestämde oss för att det inte räckte att debattera på varsitt håll och ibland emot varandra. Vi var tvungna att gå ihop, för tillsammans kunde vi göra en röntgenbild av situationen, säger Veronica Corchado, kulturararbetare.
Det hade då gått nära tio år sedan de första dokumenterade fallen. På 80-talet var en av tio mördade i Ciudad Juarez kvinna, på 90-talet ökade det till sex av tio. En rad teorier och analyser av fenomenet var i omlopp.

Flickorna som mördats var företrädesvis unga arbetare på någon av alla så kallade maquiladoras i Juarez, de stora utlandsägda monteringsfabrikerna. För att de var enkla offer, eller av andra skäl?

  • De hade inte bara utnyttjats, utan torterats.
  • Det hittades inte sällan på samma plats, vilket antyder att det fanns en organisation för att göra sig av med kroppar, men på vems uppdrag?
  • Någon gärningsman hittades inte, och polisarbetet var påfallande lamt. För att det inte var viktigt, eller för att polisen och militären var inblandad?

Grunden för aktivisterna i Kvinnobordet är att räkna antalet kvinnor som försvinner och dödas. De klipper notiser, samlar efterlysningar, bokför all information och samlar i en databas där uppgifterna jämförs med de som lämnats ut av polis och domstol.
De har bombarderat omvärlden med rapporter. Hittills har deras forskargärning medverkat till att staten Mexiko år 2009 drogs inför internationell domstol, (Inter American Court of Human Rights) och fälldes på flera punkter för sin oförmåga att skydda kvinnor och reda ut kvinnomorden i Juarez.
– Det var ett steg framåt mot upprättelse för alla mammor som vågat protestera mot att mördarna går fria, säger Julia Monarrez, sociolog.

Fortfarande forskar hon kring feminicides men står nu - liksom alla aktivister - inför en utmaning, nämligen; Hur ska brotten definieras numera?
Ordet feminicide är importerat från sociologisk forskning i USA och definieras som “mord på en kvinna begått av män drivna av kvinnohat”.
Tidigare kunde Julia relativt enkelt dela upp feminicidesi två grupper, varav den första var de ”organiserade feminicides”, där offret kidnappats, våldtagits och ofta stympats. Ingen gärningsman hittas någonsin.

Det var ett steg framåt mot upprättelse för alla mammor som vågat protestera mot att mördarna går fria

Den andra gruppen har hon kallat ”oorganiserade feminicides”, då gärningsmannen var en make, pojkvän eller ex-man, och för det mesta åkte fast ganska fort.
Nu vet hon inte hur hon ska tänka. För sedan några år har dödandet exploderat. Under 90-talet och 2000-taket inträffade runt 30 fall av feminicides varje år. Så plötsligt under 2008: 96 fall. Under 2009: 163 fall. 2010: 306 fall
– Men vilka av de 306 fallen är femincides? Det är ett etiskt och moraliskt dilemma som jag inte tänkt färdigt kring, säger Julia. I Juarez dödas fattiga kvinnor och fattiga män. Jag har sökt en könsaspekt, i drogmorden kan det finnas en sådan, men jag har inte gjort någon fältstudie.

Mordsiffrans ökning sammanfaller med att president Caledron skickade 9 000 soldater till Juarez för att bekämpa narkotikahandeln. Gensvaret från drogkartellerna har varit allt brutalare våld.
Men hur ser sambandet ut? Är det militärer som våldtar och dödar kvinnor, liksom i alla krig? Dödas fler kvinnor för att de själva är i krig, för att drogerna och våldsspiralen gjort staden allmänt farligare?
För att de är på fel plats, med fel man?
För att en kvinna riskfritt kan dödas av narkotikahandlare, som är väl medvetna om att polisen inte anstränger sig för att utreda brotten?

Dödas fler kvinnor för att de själva är i krig, för att drogerna och våldsspiralen gjort staden allmänt farligare?

– Det vi ser är en stat som inte tar ansvar för sin befolkning, säger Julia. Myndigheterna har inte ens en plan. Trots att pengar inte saknas. Regeringen skulle kunna göra massor, driva kampanjer, uppmuntra alla att anmäla sina försvunna döttrar och systrar. Vi behöver en ny moral i Mexiko, en där vi inte gör skillnad på offer som ”bra” eller ”dåliga”.
– Och jag vill gärna påpeka att morden i Juarez inte är en isolerad företeelse, de anknyter till internationell organiserad brottslighet. Flickorna som stympats och lagts ut för allmän beskådan ingår i en arbetsstyrka som ska kunna användas, utnyttjas, säljas och kastas som sopor.
Bara om staten tar ansvar kan situationen förbättras, anser Kvinnobordets aktivister. Utan politisk vilja kommer ingenting att förändras.

– Var finns männen, suckar Veronica Corchado, det är vad vi frågar oss. Nästan bara kvinnor protesterar, demonstrerar, letar försvunna på bårhusen. Det är kanske könsrollerna som hejdar männen, vi kvinnor kan protestera, för att vi tillåts vara emotionella.
– Och vi kvinnor i Juarez är starka. Sedan 50-talet har kvinnor arbetat på fabrikerna, och oftare än männen haft jobb. Vi har växt upp med att försvara oss mot machomän, våra arbetsgivare. Vi blev starka, företagsamma och högljudda. Kvinnorna i Juarez accepterar inte sitt öde!