”Min pappa sa: Om du har kidnappat barnen ska jag hjälpa din man att få tillbaka dem.”
Namn: Laksmi
Ålder: 30
Det var verkligen svårt i början, jag har varit självständig, rebellisk. Jag gillade inte reglerna. Men efter terapin och kurserna har mitt sinnelag förändrats. Jag kan känna att det är bra med plikter och rutiner, de är till hjälp nu när jag snart flyttar härifrån, och även om jag inte får jobb som grafisk designer igen har jag lärt mig andra saker. Jag kan mer, jag kan klippa hår, jag kan laga mat och sy. Kanske kan jag frilansa. Eller så fyller jag enchiladas eller vad som helst.
En gång satte han en kniv i ryggen på mig.
Sju år var jag gift. Först förstod jag inte att det var våld, för det var bara enstaka slag. För tre år sedan skulle jag börja arbeta efter att ha fått barnen, då började misshandeln. En gång satte han en kniv i ryggen på mig, jag ringde polisen och hann säga adressen innan han slog mobiltelefonen ur handen på mig. Polisen kom aldrig.
Jag polisanmälde. Åklagaren var kvinna, hon frågade mig om jag var säker på vad jag gjorde. Hon sa: han kan få fängelse och när han kommer ut är han jättearg och gör något ännu värre.
Han dömdes till behandling, och hade tre psykologsamtal. Efteråt blev det lugnare, han slog inte lika hårt. Jag vande mig och tänkte att det ändå var bättre.
Men så dog mamma, jag tror att det utlöste något, att han tänkte: Nu är hon ensam.
Vi flyttade till en annan stad, jag mådde dåligt och började i terapi där de gjorde klart för mig att det jag levde med inte var normalt.
Jag känner mig stark, hoppfull och redo att möta livet.
Den första jag ringde när jag lämnat min man var pappa som sa: Om du har kidnappat barnen ska jag hjälpa din man att få tillbaka dem.
Skilsmässan är inte klar, om han vägrar samarbeta måste jag bevisa att jag farit illa i äktenskapet. Advokaten här på kvinnojouren hjälper mig. Det kommer att ta tid. Men en moster hjälper mig med bostad, jag känner mig stark, hoppfull och redo att möta livet.
