”Vi ska starta en diskussion om kvinnors rättigheter i vårt område”.
Namn: Rádio Mulher um Ambiente Comunitário
Gör: Sänder närradio i favelan för kvinnor, om kvinnors problem.
Själva namnet på platsen bygger på ett missförstånd. Det tre kvadratkilometer stora området där 65 000 människor trängs i 13 olika favelor köptes efter första världskriget av en europé som kallades för ”tysken”. Hela området döptes till ”Tyskens berg”. När människor, mer eller mindre lagligt, började bebygga kullarna och dessa blev favelor, döptes området även formellt till ”Complexo Do Alemão” (”Tyskkomplexet”).
Missförståndet är att markägaren inte var tysk, utan polack.
Det spelar kanske ingen större roll, men är ytterligare ett exempel på att allt inte blivit som det var tänkt i Complexo Do Alemão.
Ett större problem är att den omtalade ”pacificeringen” inte heller har fungerat särskilt bra. Det var två veckor i slutet av november 2010 som polisen gick in i favelorna för att köra ut knarkligorna och införa lag och ordning. Det vill säga: idag sitter inte knarkkartellernas vakter utanför infarten och bestämmer vilka som får komma och gå. Det är möjligt att förflytta sig från en del av området till en annan utan att bli skjuten för att man överträtt en osynlig gräns. Man kan åka till jobbet utan att riskera livet. Det är pacificeringspolisens stora jeepar och tungt beväpnade män som patrullerar gatorna. Bättre? Ja, för det har blivit lugnare. Men är knarkkungarna försvunna? Knappast.
Nu har knarkkillarna gömt sig, men när som helst kan de komma fram igen. Och man rotar inte i saker i onödan …
– De är som spöken, säger Anatalia Dos Santos, ordförande i kvinnogruppen Mulheres Complexo do Alemão. Nu har knarkkillarna gömt sig, men när som helst kan de komma fram igen. Och man rotar inte i saker i onödan…
Vad polisen än säger så är det fortfarande knarkkillarna som bestämmer.
Vi har kommit till Complexo Do Alemão för att träffa kvinnogruppen som alldeles strax ska öppna en egen radiostation – Rádio Mulher um Ambiente Comunitário. Sändningarna har inte börjat ännu men när lokalerna är färdiginredda och certifikatet från regeringen kommit ska det bli närradio, 24 timmar om dygnet. Kvinnogruppen ska sända program som vänder sig specifikt till kvinnor och andra grupper ska sända andra program. Hela idén är ett regeringsinitiativ. Sändaren kommer att nå mottagare inom 4 kvadratkilometer, det vill säga lite drygt Complexo Do Alemãos yta.
Gruppen är uppsluppen, alla är stolta:
– Vi ska starta en diskussion om kvinnors rättigheter i vårt område. Alla har problem med våldet, med nedskräpningen, och bristen på hälsovård.
Fasaden är fortfarande prickig av hål från automatvapensalvorna.
Och så börjar de berätta. Om de där hemska dagarna för ett år sedan när ”de svarta” poliserna gick in i favelorna. Poliserna använde tanks som krossade allt i sin väg – hus, mopeder, bilar. Helikoptrarna dånade över hustaken och huvudgatan blev ett slagfält. Många dödades, vissa för att de faktiskt gjort sig skyldiga till något, andra av misstag. Anatalia Dos Santos pekar på det hus där hon driver sin frisersalong. Fasaden är fortfarande prickig av hål från automatvapensalvorna.
– Telefonerna fungerade inte, och inte elektriciteten. Daghemmen stängde. Vi vågade inte gå ut. De som bodde närmast skogen, där knarkkillarna brukar gömma sig, vågade inte vara hemma alls. De fick flytta till bekanta i andra områden.
Det här var inte första gången. Olika narkotikakarteller har ofta stridit på Complexo Do Alemãos gator, vilket gett området ett massivt dåligt rykte.
– Om man söker ett arbete och berättar att man bor här får man oftast inte jobbet, säger kvinnorna. Kanske tror arbetsgivaren att man har med knarkhandlarna att göra, eller också tror de inte att man kommer att kunna ta sig till jobbet. Rätt vad det är kan ju allt starta igen.
– Vid en tidigare strid mellan poliserna och knarkkillarna blev min dotter skjuten i benet, berättar en av kvinnorna. Vi vet inte vem som sköt. Det betraktades som en förlupen kula.
Laglösheten drabbar alla, både kvinnor och män. Vad är speciellt för kvinnor? Vad tänker ni prata om i radion?
– Hälsovården till exempel. I det här området finns inga mödravårdscentraler och många har fött barn hemma. En väninna till mig skickades ända till Ipanema när hon skulle föda. Det tar en timme dit om man har tur och hittar en direktbuss. För henne tog det ännu längre tid. Hon födde barnet i entrén till sjukhuset. Det dog.
– Och så är det förstås våldet i hemmen. De poliser som finns här bryr sig bara om knarkgängen. Tidigare, före pacificeringen, fanns inga poliser alls. En väninna sökte upp polisstationen som ligger utanför området för att anmäla sin man för misshandel. Polisen ryckte bara på axlarna. De kunde inte gå in här. Hon fick rådet att söka upp en av knarkkungarna istället. Men knarkgängen utfärdar inte böter eller sätter någon i fängelse ett halvår. Nej, har man brutit mot reglerna, och det värsta brottet är att locka polisen till området, då är straffet en kula i pannan. Min väninna berättade ingenting.
Den lite romantiska uppfattningen att gangstervärlden inte accepterar våld mot kvinnor fnyser de kommande radiopratarna bara åt.
– Min granne sköt sin fru i huvudet, säger en annan kvinna. Han fick polisen att tro att det var en förlupen kula i en gängstrid men lämnade sedan området snabbare än blixten. Knarkgängen visste vad som hänt och det är bara de som får döda.
Den lite romantiska uppfattningen att gangstervärlden inte accepterar våld mot kvinnor fnyser de kommande radiopratarna bara åt. De känner till knarkkungens fru som tvingades stanna hemma och självläka den arm som hennes man brutit, istället för att åka till sjukhus. ”Om du går till polisen dödar jag dig”, sa han, och hon visste att han menade det.
Nog finns det saker att tala om i den nya radion. Men kanske lite försiktigt, så att ingen blir uppretad …
