”Att de som våldtog henne och sedan knivhögg henne inte skulle kan känt igen henne – eller inte vetat att hon var lesbisk – är helt otroligt.”
Namn:Eudy Simelane
Dödad: Vid 31 års ålder
Polisen har kommit till Mallys hus precis när hon gått och att grannarna uppmanats att hitta fru Simelane och ta med henne till den lokala polisstationen, utan att berätta varför. Mally gillar inte polisstationer men när grannen säger att hennes son råkat ut för något trassel går Mally med in. Där möts hon av självaste polischefen. Han kommer fram till henne och med respekt i rösten säger han: ”Tack för att ni kom. Jag måste tyvärr berätta en sorglig historia. ”Mally förstår ingenting. Eudy var ju hemma och Mally vet var hennes man och son finns. Vad kan ha hänt?
Eudy Simelane har nyss fyllt 31 år och hon har haft en härlig helg. På måndagen ska hon, för första gången i sitt liv, börja ett vanligt jobb. Hon har fått en anställning hos en juristfirma i Pretoria, ett arbete med månadslön. Hon har visserligen alltid arbetat, som volontär och frivilligarbetande med hivsmittade, som fotbollstränare och domare och – framför allt – som fotbollsspelare – men nu ska hon kunna försörja sin familj. Mamma Mally har följt med sin dotter till Pretoria för att titta på det nya fina kontoret.
– Hon ringde mig på helgen och var jublande glad, berättar Eudys vän Balise. Det var en seger för alla oss homosexuella. En kvinna som levde som öppet lesbisk hade fått ett vanligt jobb! Det händer nästan aldrig.
Eudy Simelane är Sydafrikas mest kända homosexuella kvinna. Som stjärnfotbollsspelare i det sydafrikanska damlandslaget Banyana Banyana är hon berömd. Hon är en av de första som kommit ut som lesbisk i Sydafrika. Hon är en rikskändis, och en stolthet för de flesta i kåkstaden Kwa Thema. Men inte för alla.
Eudy var aldrig som andra flickor.
De öppet lesbiska i de sydafrikanska kåkstäderna syns och märks. De flesta klär sig i långbyxor eller shorts, ibland i herrkostym. Många har ett utstuderat ”manligt” rörelsemönster, röker och dricker öl och pratar med ett sänkt röstläge. I ett land där en ”riktig kvinna” helst ska gå i kjol eller klänning och där kvinnans främsta uppgift är att lyda en man, ställa upp sexuellt och föda många barn – där är Eudy Simelane och hennes kamrater gigantiska provokationer.
Kunu Semake som arbetar för organisationen Gay and Lesbian Equality Project, beräknar att det finns 5 000 öppet lesbiska i kåkstaden Kwa Thema, ett jätteområde med omkring en miljon invånare.
Eudys mamma Mally Simelane har blivit arg, men också orolig.
– Sluta gå som katten kring het gröt, säg vad saken gäller! fräser hon till polischefen.
– Din dotter är död, säger han. För visst heter hon Eudy?
– Hon heter Eudy, det stavas E-u-d-y. Inte J-u-d-y.
– Just det. Det är hon. Eudy Simelane, hon som spelat i Banyana Banyana.
– Det kan inte vara hon, insisterar Mally. Var är hon? Ta mig dit!
Mally Simelane får åka polisbil till det ökända fältet mitt i Kwa Thema. Det är en plats där många lik upptäckts, en dumpingplats för lokala gangsters. Mally skakar på huvudet. Eudy skulle aldrig gå dit, hon tycker inte om sådana platser. Fältet är fullt av folk. Polischefen bereder plats i folkhopen:
- Flytta på er, Eudys mamma är här.
Mally går inte fram till sin dotters sönderskurna kropp. Istället möter hon sin son, Eudys bror, som också kallats till platsen. Han håller ett blodigt tyg i sina båda händer när han möter Mally.
– Mamma. Gå inte dit! Det är Eudy. De har dödat min syster!
Det är blod överallt. Mally sjunker ihop. Hon är chockad, arg, varm och kall om vartannat. I efterhand minns hon inte mycket. Folk hjälper henne hem, försöker lugna. Då ringer telefonen. Det är Mallys mamma, Eudys mormor, som är bortrest, i Kapstaden.
– Vad är det jag ser på teve, skriker hon i luren. Har min dotterdotter mördats!?
Jag är lesbisk, mamma – älskar du mig ändå?
– Eudy var aldrig som andra flickor, minns mamma Mally. Hon lekte aldrig med dockor och när jag köpte klänningar till henne ville hon inte ta dem på sig. Från skolan ringde de och klagade över att hon vägrade ha på sig skoluniformen för flickor: ”Vi vet inte om Eudy är en pojke eller flicka” sa de. Jag stödde min dotter. ”Så länge du respekterar andra människor, går i skolan och sköter dig får du gå klädd som du vill”, sa jag. Hon lekte bara med pojkar och älskade att spela fotboll. Redan när hon var fyra år började hon träna med sin äldre bror.
– Själv visste hon alltid vem hon var. Redan i 12-årsåldern sa hon det rent ut: ”Jag är lesbisk, mamma – älskar du mig ändå?” Det är klart att jag älskade henne. När hon blev vuxen och en känd fotbollsspelare älskades hon av alla i det här landet.
Det är oklart exakt vad som händer på natten. Vid rättegången berättar olika inblandade olika historier, men det som är klart är att Eudy tillsammans med några vänner lämnar Noge’s Tavern i Kwa Thema vid 01.30. Eudy är som vanligt klädd i jeans, en lång skinnrock och boots. Hon är lång, stor och stark. Känd för att slåss, om så krävs. Brukar vinna.
På det ödsliga fältet möter Eudy och hennes vänner en grupp aggressiva män. Någon, eller kanske flera, av hennes vänner försvinner. Exakt vad som händer vet vi inte, men till sist ligger Eudy i det lilla diket mitt på fältet, misshandlad, våldtagen och mördad. Hon har 28 knivhugg i ansiktet, bröstet och benen. Hon har till och med skärsår under fötterna.
Runt fältet finns hus där människor ligger och sover. Några vaknar av att de hör skrik, men ingen gör något. De vet att folks mördats och att lik ibland dumpats här. Det kan vara direkt livsfarligt att lägga sig i. När grannarna vågar sig ut i gryningsljuset hittar de Eudys halvnakna kropp. Rocken och hennes andra kläder är försvunna. Polisen hittar både kläderna och de misstänka gärningsmännen inom ett dygn.
Fyra unga män kommer att åtalas för att ha våldtagit och sedan knivhuggit Eudy. Först påstår de att det var ett rån, att de brukade ge sig på alla som passerande, och att de inte kände igen Eudy som någon speciell.
– Eudy var en stjärna i Kwa Thema, säger hennes vän Balise som också kallades till fältet den där morgonen. Hon orkade inte gå fram och titta. Någon hade lagt en filt över Eudys kropp i diket.
– Alla visste vem Eudy var. Att de som våldtog henne och sedan knivhögg henne inte skulle kan känt igen henne – eller inte vetat att hon var lesbisk – är helt otroligt.
Eudy och Balise träffades när de var barn och spelade fotboll ihop hela ungdomstiden.
– Hon var alltid bäst på planen.
Eudy var stjärnan som avancerade, till sist till det sydafrikanska damlandslaget. När hon inte arbetade som volontär med hivsmittade återfanns hon på fotbollsplanen. Hon spelade i två lokala lag och tränade ungdomar all övrig tid.
Var är repet? Jag vill bli begravd med min dotter!
När Eudys pappa kommer hem och får veta vad som hänt vill han ta livet av sig. ”Var är repet? Jag vill bli begravd med min dotter!”
Begravningen i Kwa Thema Community Hall blir gigantisk, över 1 000 sörjande. Eudys vänner, spelarkolleger och beundrare från hela Sydafrika deltar.
– Nio bussar räckte inte till, berättar Eudys mamma Mally. Vi har aldrig sett en större jordfästning.
Mordet på Eudy blev en riksangelägenhet och en symbol för det våld som drabbar lesbiska i Sydafrika, främst i kåkstäderna.
– Vi provocerar många män, säger Balise. De påstår att vi tar deras tjejer ifrån dem.
Mordet på Eudy Simelane är unikt på ett enda sätt: att förövarna gripits och dömts. Mängder av våldtäkter och kvinnomord i Sydafrika fastnar i systemet och tar åratal att utreda och lagföra, om det över huvud taget blir något resultat.
I den första rättegången påstod gärningsmännen att de inte skulle ha känt igen Eudy. Något hatbrott handlade det inte om.
Den förste domaren - som var homofob, säger Balise bestämt – accepterade att det var ett vanligt rån som gått snett.
– Som om Eudy skulle haft några pengar! fnyser hon. Vi som inte ens har något att äta innan vi går i säng.
Domen väckte Sydafrikas HBTQ-organisationer som samlade till möten, ordnade demonstrationer, fick till stånd debatter i teve – och så småningom stöd av andra människorättsorganisationer.
Vid den andra rättegången åtalades fyra män och två av dem dömdes till långa fängelsestraff, den ene fick livstid.
– Det är första gången mordet på en lesbisk kvinna bedömts som ett hatbrott, säger Balise. Det blir sakta bättre i det här landet. Polisen har blivit mer professionell, och den sista domaren var bra.
– Attackerna mot oss lesbiska har minskat efter Eudys död, säger Kunu Semake från Gay and Lesbian Equality Project. Uppmärksamheten har hjälpt oss. Åtminstone just här i Kwa Thema.
I andra delar av Sydafrika verkar våldet bara öka. Idén om ”botande våldtäkter” sprider sig. Att en lesbisk kvinna genom att våldtas av en ”riktig karl” ska kunna förstå vad som är hennes uppgift som en ”riktig kvinna”.
– Jag går helst inte ut när det är mörkt, säger Belise . Jag vet att vem som helst kan hända oss. När som helst.
Idén om 'botande våldtäkter' sprider sig.
– Jag har förlorat mitt allt, säger Mally Simelane, Eudys mamma. Eudy hade ett hjärta av guld. Jag har svårt att sova på nätterna. Ibland på dagarna glömmer jag bort att hon är död, tänker att hon är utomlands på någon turnering eller kanske bara på fotbollsplanen. Att jag ska kunna se henne på teve igen. Men sedan kommer jag ihåg. Då gråter jag.
Karin Alfredsson
