Brasilien är inte ett land. Många högutbildade kvinnor i städerna lever ett liv i relativ jämställdhet, medan kvinnor i andra delar av landet styrs av skrivna och oskrivna regler som begränsar deras rörelsefrihet.
Brasilien är ett mycket våldsamt land och även om våldet främst drabbar unga män dödas och skadas även många kvinnor. År 2006 sköts 34 648 människor till döds i landet, enligt officiell statistik.
Antal invånare: 193,7 miljoner (2009)
Religion: katoliker cirka 70%, protestanter 20%, övriga 10 %
Förväntad livslängd: män 68 år, kvinnor 76 år (2011)
Läs och skrivkunnighet: 90% (2010)
Inkomstklyftor: Ginikoefficient 0,539 (2009) *
Placering på listan över korruptionen i 183 länder: 73 (2011) **
Placering på listan över mänsklig utveckling i 146 länder med hänsyn även till jämställdhet: 80 (2011) ***
Mödradödlighet: 58 dödsfall per 100 000 födslar.
Antal barn/kvinna: 2,18
Abortlagstiftning: Abort är inte laglig. Beviljas bara om kvinnans liv hotas, eller om hon varit utsatt för våldtäkt eller incest.
Lag mot våldtäkt inom äktenskapet: Finns.
Våld mot kvinnor i nära relationer: Under åren 1997-2007 mördades 41 532 kvinnor, det betyder 10 kvinnor varje dag. Merparten av män som de kände. Första halvåret 2010 registrerades över 40 000 anmälningar av våld mot kvinnor.
* Ginikoefficient:
Ekonomiskt mått på ojämlikheten, till exempel i inkomstfördelning, hos en befolkning. Ginikoefficienten har ett värde mellan 0 och 1. Värdet 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet. Ju lägre ginikoefficient för inkomster, desto mer jämlikt fördelas löner, vinster, bidrag, och andra ersättningar inom ett land.
** Korruption:
Transparency international gjorde 2011 en rangordning av 183 länder efter hur utbredd korruptionen var i landet. Plats 1 på listan var bäst, plats 183 sämst. Korruption inom exempelvis polis- och rättsväsende påverkar tydligt kvinnors liv.
*** Jämställdhet:
UNDP – FN:s utvecklingsorgan - mäter varje år mänsklig utveckling i världens länder, med hänsyn till hälsa, utbildning och inkomst – HDI - Human Development Index. 2010 infördes ett nytt index: GII, Gender Inequality Index, som även tar hänsyn till jämställdhet. Länderna rangordnas från plats 1 och nedåt.
Källor:
Utrikespolitiska institutet
Center for reproductive rights
CIA World factbook
Wikimedia
Transparency International
UNDP HDI2011
UNDP HDR2011
Institute for Health Metrics and Evaluation
Map of violence 2010 gjord av Sangari Institute på uppdrag av brasilianska regeringen
Cnn.com
Matadornetwork.com
Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter
Finns det lagstiftning som klart definierar att våld mot kvinnor från närstående i den privata sfären är olagligt och utmäter relevanta straff för gärningsmän?
Sedan 2006 finns en ny lagstiftning, döpt efter ett våldsoffer - Maria Da Penha (länk) - som klart definierar olika former av våld och utmäter relevanta straff.
Ett speciellt kvinnoministerium ska hantera bland annat våldsfrågor.
<p><strong>Finns ett fungerande icke korrupt polis- och domstolsväsende som inom rimlig tid kan avkunna domar och verkställa straff?</strong></p><p><span class=”minus”>Rättssystemet är skrämmande långsamt och ineffektivt. Det kan ta tiotals år innan en dom avkunnas.</span><br /><br /><span class=”minus”>På landsbygden finna stora problem med korrupt polis, traditionella värderingar och obefintliga domstolar.</span><br /><br /><span class=”minus”>Polisen har dåligt rykte och många våldsoffer anmäler inte eftersom de inte tror att de ska få hjälp.<br /></span><br /><span class=”minus”>I de laglösa kåkstäderna (favelorna) i storstäderna fungerar inte rättsystemet alls. Polisen vågar inte gå in och knarkkartellerna regerar oinskränkt. Det kan, om något över huvud taget händer, betyda dödsstraff för kvinnomisshandlare eller andra som knarkkungarna ogillar.</span> <br /><br /><span class=”plus”>I delar av storstäderna fungerar polisen och domstolarna allt bättre. Man har tagit itu med korruptionen och försöker skynda på rättprocesserna.</span><br /><br /><span class=”plus”>Kvinnopolisstationerna (länk) i storstäderna har gott rykte.</span><br /><br /><span class=”plus”>I vissa storstäder finns speciella kvinnodomstolar med uppgift att skynda på hanteringen av de våldsbrott som drabbar kvinnor. </span></p>
Finns öppen och tillförlitlig statistik angående förekomst av våld mot kvinnor?
Den statistik som finns kommer från enskilda och internationella organisationer, inte från officiella brasilianska källor.
Är det möjligt för kvinnor att försörja sig och sina barn själva, t ex efter en skilsmässa?
Ja. Kvinnors förvärvsarbete är allmänt accepterat men löneskillnaderna är påtagliga.
Brasiliens allt bättre ekonomi gynnar även kvinnor. Regeringens insatser för fattigdomsbekämpning har gett många ett bättre liv, även ensamstående kvinnor.
Kvinnor tjänar enligt officiell statistik väsentligt mindre än män.
Arbetslösheten drabbar fler kvinnor än män och den informella sektorn, där många kvinnor arbetar, är en osäker arbetsmarknad.
Många kvinnor har tvingats att bli ensamförsörjare på grund av att deras män dödats, skadats eller åkt i fängelse i samband med kriminalitet. De kan uppfatta att deras enda möjlighet är att börja arbeta åt knarkkartellerna, som transportörer eller lagerhållare.
Finns säkra boenden (shelters) för kvinnor som vill lämna en våldsam relation?
I städerna finns kvinnojourer som erbjuder skydd.
På landsbygden finns inga kvinnojourer och de flesta våldsutsatta kvinnor har svårt att lämna sin misshandlare, både av ekonomiska och traditionella skäl. I många samhällen ses kvinnor som underordnade, med uppgift att lyda – annars har mannen rätt att utöva våld.
Finns en uttalad vilja från statsmaktens sida att bekämpa våldet genom öppen debatt och förebyggande arbete av olika slag, t ex i skolor, rättsväsende och sjukvård?
Regeringen har framgångsrikt satsat på att informera om den nya lagstiftningen och om kvinnopolisstationerna.
Finns program för att förhindra gärningsmäns återfall i våld?
Vi har inte kunnat hitta några positiva exempel. Tvärtom har fängelserna mycket dåligt rykte, och verksamheten uppfattas snarare som nyrekryterarande av kriminella än som rehabiliterande. Det kan hindra kvinnor från att anmäla sina misshandlare eftersom de inte tror att han kommer att rehabiliteras.
Finns det en attityd i samhället som definierar kvinnor som underställda män?
I Brasilien har kvinnor och män inte samma rörelsefrihet. Kvinnor förväntas hålla sig hemma och sköta hem och barn.
Enligt WHO har 55 procent av alla kvinnor över 15 år utsatts för fysiskt eller sexuellt våld, de flesta av sin partner.
Fler kvinnor på ledande poster, till exempel som president och chef för den civila polisen i Rio de Janeiro, påverkar synen på kvinnors och mäns roller.
Åt vilket håll går utvecklingen när det gäller att motverka våldet mot kvinnor?
Information kring den nya lagstiftningen är intensiv, fler kvinnopolisstationer öppnas, poliser utbildas och fler kvinnor anmäler våldet.