Formellt är kriget avslutat men många milisgrupper finns kvar i östra Kongos djungler, grupper som gör attacker mot byar. Kvinnor våldtas och mördas fortfarande varje natt, och mängder av människor lider av posttraumatisk stress.
Antal invånare: 71,7 miljoner (2011)
Religion: Romerska katoliker 50 %, protestanter 20 %, muslimer 10 %
Förväntad livslängd: män 50 år, kvinnor 53 år (2006)
Läs och skrivkunnighet: män 67 %, kvinnor 54 % (2011)
Inkomstklyftor: Ginikoefficient 0,44 (2006) *
Placering på listan över korruptionen i 183 länder: 168 (2011) **
Placering på listan över mänsklig utveckling i 146 länder med hänsyn även till jämställdhet: 142 (2011) ***
Mödradödlighet: drygt 900/l00.000 födslar ****
Antal barn per kvinna: 5,2 (2011)
Abortlagstiftning: Abort är förbjuden, även när mammans liv är hotat.
Lag mot våldtäkt inom äktenskapet: Finns inte.
Våld mot kvinnor i nära relationer: 1,8 miljoner kvinnor kommer våldtas under sitt liv. Kongo är det land i världen som näst farligast att leva i för en kvinna.
* Ginikoefficient:
Ekonomiskt mått på ojämlikheten, till exempel i inkomstfördelning, hos en befolkning. Ginikoefficienten har ett värde mellan 0 och 1. Värdet 0 innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar (total jämlikhet) medan 1 innebär total ojämlikhet. Ju lägre ginikoefficient för inkomster, desto mer jämlikt fördelas löner, vinster, bidrag, och andra ersättningar inom ett land.
** Korruption:
Transparency international gjorde 2011 en rangordning av 183 länder efter hur utbredd korruptionen var i landet. Plats 1 på listan var bäst, plats 183 sämst. Korruption inom exempelvis polis- och rättsväsende påverkar tydligt kvinnors liv.
*** Jämställdhet:
UNDP – FN:s utvecklingsorgan - mäter varje år mänsklig utveckling i världens länder, med hänsyn till hälsa, utbildning och inkomst – HDI - Human Development Index. 2010 infördes ett nytt index: GII, Gender Inequality Index, som även tar hänsyn till jämställdhet. Länderna rangordnas från plats 1 och nedåt.
****Mödradödlighet:
Uppgifterna skiljer sig avsevärt mellan olika källor, som dock alla pekar på svårigheterna att få fram korrekta siffror. Siffran drygt 900 är en sammanvägning av uppgifterna från tre olika källor: UN Population Fund : 1.100 år 2009 http://allafrica.com/stories/200912220954.html WHO : 990 för år 2000 http://www.who.int/whosis/mort/profiles/mort_afro_cod_demrepcongo.pdf CIA CIA world factbook 670 år 2008 www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/eg.htm
Källor:
Utrikespolitiska Institutet
CIA world fact book
World resources institute
The gender index
American Journal of Public Health
The world health organzation
American Journal of Public Health
Transparency International
UNDP HDI 2011
UNDP HDR2011
Finns det lagstiftning som klart definierar att våld mot kvinnor från närstående i den privata sfären är olagligt och utmäter relevanta straff för gärningsmän?
En ny lag från 2006 förbjuder allt våld mot kvinnor, förutom våldtäkt inom äktenskapet.
”Familjekoden” i den allmänna lagstiftningen ger mannen en vidsträckt rätt att fatta beslut som gäller hans hustru.
Vissa delar av ”familjekoden” ströks 2009. Fram till dess fick gifta kvinnor inte resa fritt, öppna ett bankkonto eller börja arbeta utan sin mans tillstånd.
Finns ett fungerande icke korrupt polis- och domstolsväsende som inom rimlig tid kan avkunna domar och verkställa straff?
Kongo är ett icke fungerande land. Polisen och domstolsväsendet är korrupt och saknar resurser. Det fåtal tjänstemän som försöker göra ett hederligt arbete möter stora svårigheter eftersom det inte finns lokaler, bilar, bensin, telefoner eller elektricitet. För polisen kan det vara omöjligt att ta sig till en avlägset benägen by där det till exempel genomförts en massvåldtäkt. Att köra bil från östra Kongo till huvudstaden Kinshasa går helt enkelt inte. Det finns varken vägar eller broar.
I praktiken råder nästan total straffrihet för de flesta människorättsövergrepp, inte minst för våld mot kvinnor. Under 2011 har ett antal symboliska domar utdömts för sexuellt våld.
Även efter en fällande dom är systemet ihåligt. Fängelserna är överfyllda och osäkra. Ibland lämnas helt enkelt dörrarna öppna och rymningar är mycket vanliga. Risken att ett brottsoffer får veta att gärningsmannen är på fri fot, eller att hon möter honom, är mycket stor. Att anmäla ett brott eller vittna är därför mycket riskabelt.
Folk i allmänhet, liksom många poliser, jurister och domare, har varken förstått eller accepterat de nya lagarna.
Finns öppen och tillförlitlig statistik angående förekomst av våld mot kvinnor?
Statistiska beräkningar i Kongo är ytterst osäkra, på alla områden. Någon offentlig statistik finns inte.
Är det möjligt för kvinnor att försörja sig och sina barn själva, t ex efter en skilsmässa?
Svårt, eftersom kvinnor inte förväntas leva ensamma och får dåligt rykte om de försöker.
Skilsmässor är mycket dyra och de flesta kvinnor har inga egna pengar. Om de nöjer sig med att bara separera får de inget med sig.
Det är formellt tillåtet för kvinnor att äga egendom och disponera sin egen lön. Blir de änkor brukar dock makens släkt återta merparten av familjens egendom och lämna kvinnan barskrapad.
Finns säkra boenden för kvinnor som vill lämna en våldsam relation?
Vissa organisationer erbjuder kvinnor som till exempel utsatts för våldtäkter en sorts ”transitboende”, men orsaken är främst att de inte är välkomna hem till sin familj, även om de vill. En våldtagen kvinna är ”smutsig” och ofta förskjuten av sin man och släkt.
Kvinnor som lever i en relation berättar sällan om övergrepp, och stannar nästan alltid i hemmet, hur svårt de än har det. Att flytta, eller – värre – anmäla till polisen kan bli en katastrof, både ekonomiskt och kulturellt.
Finns en uttalad vilja från statsmaktens sida att bekämpa våldet genom öppen debatt och förebyggande arbete av olika slag, t ex i skolor, rättsväsende och sjukvård?
Trots att en ny lag om våld mot kvinnor infördes 2006 har inga ansträngningar gjorts för att sprida kunskap om lagen, varken till allmänheten eller till rättsväsendet.
Finns program för att förhindra gärningsmäns återfall i våld?
Många organisationer har genomfört mindre återupprättelseprojekt, där våldtäktsmän fått möta sina offer för att be om ursäkt och, ibland, ”kompensera” övergreppet genom att överlämna t ex en get eller en gris. Ersättningen går oftast till kvinnans släktingar, från en man till en annan.
De dåligt samordnade insatser som gjorts för att förbättra säkerheten i landet är antagligen den bästa preventionen.
Finns det en attityd i samhället som definierar kvinnor som underställda män?
Män är av tradition överordnade kvinnor. Även om kvinnor utför huvuddelen av allt arbete är det männen som har makt över resultatet. Kvinnan odlar men mannen säljer skörden.
Små pojkar får lära sig att de bestämmer över sina stora systrar och fler söner än döttrar får gå i skola.
Misshandel i hemmet ses som normalt - en ”tillrättavisning” – fast det är olagligt.
Kvinnor förväntas inte ha någon egen sexualitet eller vilja till sex.
Kongo är ett av världens sämsta länder ur kvinnoutgångspunkt. I Thompson & Reuters Foundations genomgång av kvinnors situation i världen 2011 hamnar Kongo på näst sämsta plats. Bara Afghanistan är sämre.
Åt vilket håll går utvecklingen när det gäller att motverka våldet mot kvinnor?
Från ett uruselt utgångsläge går utvecklingen oerhört långsamt åt rätt håll. Lagstiftningen har skrivits om, krigshandlingarna har inte upphört men är färre, stödet för våldtagna och misshandlade kvinnor har blivit något bättre.