brazil_survivor_luciana.jpg

Luciana tycker att det känns tryggt att gå till kvinnopolisstationen
Luciana
För två år sedan lämnade jag min man. Jag bara reste mig och gick, tog ingenting med mig. Han var narkoman och våldsam och jag stod inte ut längre.

”Fast jag ringde flera gånger kom ingen polis.”


Namn:
Luciana
Ålder: 44

Förra julaftonen, efter vår separation, var jag på en fest hos en vän, och han fick höra talas om det. När jag kom ut från festen väntade han på gatan. Han slet in mig i buskarna, bröt min handled och slog sönder mitt ansikte. Jag fick ett stort jack i huvudet också. Jag åkte direkt till den här kvinnopolisstationen och poliserna tog mig till sjukhuset. Där fick jag ett läkarintyg på skadorna, och sedan gick det fort att få besöksförbud, men det har fortfarande inte varit rättegång. Jag vet inte vad han kan dömas för. Det kommer nog inte att kallas mordförsök, bara misshandel.

Han kom in och bråkade, hotade att skjuta mig eller skära halsen av mig.

Nu, för några veckor sedan, stötte jag på honom igen, på en bar där jag var med mina vänner. Han kom in och bråkade, hotade att skjuta mig eller skära halsen av mig. Jag sa att jag skulle ringa polisen, för han får inte vara inom 200 meter från mig. ”Ring du!”, sa han, och fast jag gjorde det, flera gånger, kom ingen polis.
Nu är jag här på polisstationen för att polisanmäla den senaste händelsen. Han har ju överträtt besöksförbudet och skulle kunna gripas för det, säger man på domstolen. Jag har med mig papperen om besöksförbudet. Jag hoppas något händer snart.