”Våld handlar om kontroll. Det är förlust av kontroll som utlöser våld.”
Namn: Alexander Gogolkin
Gör: Leder M21 som arbetar för jämställdhet, och med behandling av våldsamma män.
”Vi anser att det traditionella ryska patriarkatet behöver förändras”, fortsätter han, och beskriver i bastoner vad som krävs: en ny lag, en bättre socialtjänst och utbildning av poliser om våld mot kvinnor.
Framför honom sitter forskare, läkare, domare. Och en rad uniformerade män med svårlästa ansikten, fingrande på mobiltelefoner, männen som unisont av alla vi möter utpekas som största syndabockarna i arbetet mot våld i nära relationer. De ryska poliserna.
Vi får ett eget möte med Alexander på hans kontor, han är före detta befäl i ryska flottan, med en universitetsexamen i filosofi, och nu kommunalpamp i en av St Petersburgs stadsdelar. På väggen hänger en bild av Putin.
– Vi anser att det är dags för en förändring, inleder Alexander även nu, och de som tror att bara de hjälplösa behöver hjälp, de är rädda.
Med ”vi” menar han organisationen M21, som står för Män i det 21:a århundradet. I samarbete med svenska Män för jämställdhet ska M21 i ett treårigt projekt bland annat försöka skapa opinion i Ryssland för en ny lagstiftning liknande den i Sverige om kvinnofrid. Den svenska mansorganisationen ingår i sin tur i globala sammanslutningen för mäns organiserade jämställdhetsarbete, MenEngage.
För Alexander började intresset för en förändring med ett uppdrag för myndigheten som omhändertar barn. Han såg att i nio av tio familjer fanns våld.
– Och barnen lär sig av det. De flesta kommer själva att använda våld som vuxna. Jag vet en 14-årig pojke som slagit sin sexåriga syster med bälte för att hon skulle städa hans rum!
– Våld handlar om kontroll. Det är förlust av kontroll som utlöser våld.
Hur ska jag få min man att gå i behandling?
På flera sätt känns situationen övermäktigt svår i Ryssland, för alla som vill bekämpa mäns våld mot kvinnor. Dock finns män som försöker. Fem unga manliga psykologer inom M21 arbetar sedan två år i liten skala med behandling av våldsamma män.
Andrei Kolpakov tar fram en mobiltelefon ur fickan, som ringer två-tre gånger om dagen.
– Det vanligaste samtalet är från en kvinna, berättar han, hon har fått numret från en kvinnojour och som frågar: Hur ska jag få min man att gå i behandling?
Under ett år möter de omkring 30 män för minst ett samtal om deras våldsamma beteende. Behandlingen är frivillig. Även Andrei och hans kollegor talar om polisen som ett stort hinder i att bekämpa våld i nära relationer.
– Poliser vet inte vad våld är, om det inte handlar om en knytnäve i ansiktet. Vi vet att de de ofta säger ”jag förstår dig”, till mannen som slagit.
Det är inte bara så att polisen inte vill utreda mäns våld mot kvinnor i hemmen, utan att de faktiskt inte vet hur de ska göra. Men de kan lära sig.
Bilden är inte entydig. Samtidigt tycker Andrei att mottagandet från polischefer har varit bra, de har hövligt och intresserat lyssnat på seminarier anordnade av M21.
Liknande iakttagelser har Larissa Korneva, som under tre år i organisationen ”Alexandra” samarbetade med stadsdelens polismän.
– Det är inte bara så att polisen inte vill utreda mäns våld mot kvinnor i hemmen, säger hon, utan att de faktiskt inte vet hur de ska göra. Men de kan lära sig.
Under tre år skickade poliserna områdets misshandlade kvinnor till Larissa, och startade samtidigt en polisutredning. Experimentet pågick till 2004, och en särskild avdelning förbereddes för den lokala polisens arbete med våld i hemmen. Den lokala polismyndigheten hade till och med siffror på att det grova våldet hade minskat.
– Men sedan sa stadens polisledning nej.
Projektet lades ner. Larissa och kollegorna fick även erfara att våld i nära relationer inte längre ligger högt på de internationella hjälporganisationernas agenda. Hetare frågor är nu kampen mot aids och droger. Ett argument är att det är fel att biståndspengar stödjer en social verksamhet som borde vara samhällets ansvar. Utvecklingen avstannade. I St Petersburg finns nära fem miljoner invånare och uppskattningsvis ett 40-tal sängar för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
– Vi har alltid haft volontärer här, men nu är vi alla frivilliga, skämtar Larissa som inte fått lön på fyra månader.
Våldet kostar. Det är ett argument alla förstår.
Seminariet i St Petersburg avslutas med en mottagning på ett hotell. Poliserna som deltagit kommer inte dit, och avböjer att bli intervjuade. Frågan är vad de tänker om de internationella föreläsarnas tal om elektronisk övervakning av våldsamma män, om kvinnofridslagstiftning och behoven av lagstiftning och en nationell strategi.
Det som krävs är en politisk vilja från högsta ort, om de åtgärderna ska bli verklighet. Alexander Gogolin är fryntligt optimistisk.
– I regionen St Petersburg talas om att göra allvar om lagförslaget om diskriminering, som kom på förslag redan 1996. Det skulle betyda att vi tydliggjorde att orättvisorna finns - och att det krävs en åtgärdsplan.
Hans kunskap om våld är inte bara teoretisk, påpekar han. Han har tjänstgjort under Azebardjan under krigsliknande förhållanden. Mycket blir bättre i världen.
– Ickevåld är bättre för människor. Nu ser vi att krigen minskar, förhandlingsförmågan är överlag bättre. Vi vet även att det samhällsekonomiskt är värt att investera mot alla sorters våld. Våldet kostar. Det är ett argument alla förstår.
