Ryssland
Finns det lagstiftning som klart definierar att våld mot kvinnor från närstående i den privata sfären är olagligt och utmäter relevanta straff för gärningsmän?
Misshandel och dödligt våld ger böter eller fängelse upp till 15 år (oavsett vilken relation offer och gärningsman har). Om offret för upprepat våld i familjen är en minderårig tillämpas i enstaka fall en paragraf i brottsbalken om tortyr och systematiskt våld.
Inget lagrum beskriver våld inom familjen, inte heller våldtäkt inom äktenskapet. De vanligaste våldsbrotten i nära relation faller inte under allmänt åtal.
Det finns både nationella och regionala lagar, och de kolliderar ibland med varandra.
Finns ett fungerande icke korrupt polis- och domstolsväsende som inom rimlig tid kan avkunna domar och verkställa straff?
Polisen har lågt förtroende hos allmänheten och korruption är vanlig. Polisen tar inte våld i hemmet på allvar och otaliga våldsutsatta kvinnor kan vittna om poliser som avråder dem från att anmäla brottet, och om bevis som “försvinner”.
Våld i hemmet betraktas i de flesta fall som en privatsak och kvinnan måste då ansvara själv för att gå till domstol och skaffa bevis, som läkarintyg och vittnen.
I domstol får en våldsutsatt kvinna svårt att bevisa sin sak. Domaren kan betrakta svartsjuka eller att gärningsmannen varit gravt berusad som förmildrande omständigheter. Vid våldtäkt kan det ha betydelse hur offret uppträdde.
Finns öppen och tillförlitlig statistik angående förekomst av våld mot kvinnor?
Viss statistik finns om brottsutveckling, och myndigheterna har bekräftat Amnestys uppgift att mord och mordförsök sker mot 14 000 ryska kvinnor varje år, av maken, eller annan familjemedlem.
Statistiken är fragmentarisk, inte kontinuerlig och inte heltäckande för Rysslands 89 regioner. Den största insatsen har gjorts av kvinnorättsorganisationer och forskare, finansierade av internationella organisationer. 70 procent av gifta ryska kvinnor har i sina äktenskap upplevt någon typ av våld - fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt - enligt en sådan nationell studie utförd av Kvinnorådet (Council for Women) vid Moskvas universitet 1995. 36 procent uppgav i samma studie att de levde med fysiskt och/eller psykiskt våld.
Är det möjligt för kvinnor att försörja sig och sina barn själva, t ex efter en skilsmässa?
Ja. Kvinnors förvärvsarbete är allmänt accepterat men löneskillnaderna är påtagliga.
Kvinnor har svårt att lämna en våldsam man på grund av den stora bristen på bostäder till överkomligt pris. Hon har inte råd att bo ensam. Socialbidrag är svårt att få och räcker inte till det nödvändigaste.
Finns säkra boenden för kvinnor som vill lämna en våldsam relation?
I några städer finns kvinnojourer som kan erbjuda tilfälligt skydd.
Kvinnojourerna är få. Bara 23 boenden erbjuder kvalificerad hjälp för våldsutsatta, enligt en inventering från 2009 (av nationella centrat ANNA). Det betyder omkring 200 sängar i ett land med 142 miljoner invånare.
På många kvinnojourer går arbetet ut på att “återförena familjen” i enlighet med traditionen att kvinnan ansvarar för att hålla ihop familjen. De flesta kvinnor återvänder också till sina män.
Finns en uttalad vilja från statsmaktens sida att bekämpa våldet genom öppen debatt och förebyggande arbete av olika slag, t ex i skolor, rättsväsende och sjukvård?
Socialtjänstlagen föreskriver att stöd ska ges åt våldsutsatta kvinnor och barn (även om hjälpen är mycket lite utbyggd, se avsnittet kvinnojourer).
Några försök i liten skala har gjorts att utbilda polischefer och stödja samarbete mellan lokala polismyndigheter och kvinnojourer för att kunna lagföra gärningsmän.
Frågan har ingen politisk prioritet.
I media publiceras inga uppgifter om det dödliga våldet i nära relationer, då det anses banalt och "privat".
Finns program för att förhindra gärningsmäns återfall i våld?
I St Petersburg drivs ett litet projekt där psykologer arbetar med män som vill komma till rätta med sin våldsamhet. Fler goda exempel har vi inte hittat.
Finns det en attityd i samhället som definierar kvinnor som underställda män?
I författningen föreskrivs att män och kvinnor är jämställda.
Det finns signaler om att unga människor åtminstone i storstäder börjar vilja leva jämställt, till exempel vill somliga män vara föräldralediga.
I Ryssland anses män vara familjens självklara överhuvud, vilket ger honom rätten att styra. Ordningen kan härledas till 1700-talet då den såkallade Domostroi skrevs, en manual för hur mannen skulle fostra sin familj och tjänare, och där våld var en laglig och naturlig del. Mönster och attityder upprätthålls även av många kvinnor.
Åt vilket håll går utvecklingen när det gäller att motverka våldet mot kvinnor?
Arbetet med att motverka våld mot kvinnor har inte bara avstannat, det är på tillbakagång. När Sovjetunionen upplöstes var det Internationella intresset stort för att arbeta med det utbredda problemet med kvinnovåldet, men stora delar av biståndet har dragits in. Kvinnojourer stängs.
Frågan har ingen politisk prioritet. Flera utkast till en lag om våld i nära relationer har avvisats av duman.
Ingenting tyder på att våldet minskar. Det anmälda våldet i hemmen ökade med 47 procent mellan 2007 och 2008. En kvinna dödas varje timme, om man ska tro den officiella statistiken. Våld förekommer i var fjärde familj.
Det finns flera signaler om att den ryska kvinnans situation kommer att försvåras ytterligare, med till exempel inskränkningar i aborträtten. Den ekonomiska situationen är besvärlig för en vanlig rysk familj, och bostadsbristen är fortsatt svår.