Sydafrika
Finns det lagstiftning som klart definierar att våld mot kvinnor från närstående i den privata sfären är olagligt och utmäter relevanta straff för gärningsmän?
Sydafrikas konstitution är en av världens modernaste och förbjuder all typ av diskriminering.
En ny lag, Domestic Violence Act, har bland annat infört besöksförbudsregler.
Traditionella lagar och regler, där mannen är överordnad, spelar fortfarande en stor roll. De har även en viss formell status och konkurrerar med de mer liberala statliga lagarna. Kanske är den manliga traditionalismen till och med på tillväxt efter president Jacob Zumas tillträde. Han frikändes från ett våldtäktsåtal och har fem fruar.
Finns ett fungerande icke korrupt polis- och domstolsväsende som inom rimlig tid kan avkunna domar och verkställa straff?
Polisen har ett ganska gott rykte och är mindre korrupt än i andra jämförbara länder. Viss utbildning för poliser på området partnervåld har kommit igång.
Rättssystemet är underdimensionerat och långsamt. Det kan ta 5-6 år för ett brottsmål att nå fram till domstolen, och ännu längre innan en dom avkunnas. Man räknar med att bara var tionde misshandlare och våldtäktsman som anmäls till polisen blir dömd, och nio av tio våldtäkter anmäls inte alls.
Finns öppen och tillförlitlig statistik angående förekomst av våld mot kvinnor?
Den statistik som finns kommer från enskilda organisationer, inte från officiella källor.
Är det möjligt för kvinnor att försörja sig och sina barn själva, t ex efter en skilsmässa?
En effekt av de splittrade familjer som apartheidsystemet skapade och lämnade efter sig är att kvinnor historiskt har tvingats ta ansvar för sin egen försörjning. Det ses inte som onormalt eller olämpligt att kvinnor tjänar egna pengar.
Arbetslösheten drabbar fler kvinnor än män och den informella sektorn, där de flesta kvinnor arbetar, är en osäker arbetsmarknad. Kvinnor och flickor som lever som ensamförsörjare, till exempel efter att mannen/föräldrarna dött i aids, tvingas ibland till prostitution för att få mat – ett liv där man utsätts för ännu mer våld, och fler smittorisker.
Finns säkra boenden för kvinnor som vill lämna en våldsam relation?
I städerna finns kvinnojourer som erbjuder skydd, men de räcker inte till.
På landsbygden finns inga kvinnojourer och de flesta våldsutsatta kvinnor har svårt att lämna sin misshandlare, både av ekonomiska och traditionella skäl. I många av de traditionella kulturerna ser kvinnor som underordnade, med uppgift att lyda – annars har mannen rätt att utöva våld.
Finns en uttalad vilja från statsmaktens sida att bekämpa våldet genom öppen debatt och förebyggande arbete av olika slag, t ex i skolor, rättsväsende och sjukvård?
Hiv/aids- epidemin har skapat en större politisk vilja att ta itu med problemet. Risken för smitta ökar vid våldtäkter, liksom om man (oftast män) har många sexpartner.
Mediedebatter har väckt frågan om våld och våldtäkt, och fått fler att anmäla. Så verkar till exempel den tidigare uppfattningen att samlag med små barn skulle kunna bota en aidssmittad försvunnit.
Finns program för att förhindra gärningsmäns återfall i våld?
Vi har inte kunnat hitta några positiva exempel.
Finns det en attityd i samhället som definierar kvinnor som underställda män?
Pojkar går i många kulturer genom en initieringsrit i 15-årsåldern och ses sedan som vuxna och kan ta rollen som familjeöverhuvuden, till exempel med rätt att styra över sin ensamstående mamma.
Många män har flera fruar, helt enligt lagen.
Det anses fult och olämpligt att tala om sexualitet, inte minst för kvinnor, ett tabu som hindrar kvinnor från att berätta om övergrepp.
Över 40 procent av kvinnorna i en undersökning berättade att deras första samlag var en våldtäkt och mer än var fjärde sydafrikansk man medger att han någon gång våldtagit.
Åt vilket håll går utvecklingen när det gäller att motverka våldet mot kvinnor?
Uppmärksamheten kring frågan ökar i samhället, poliser utbildas och fler kvinnor anmäler våldet. Samtidigt växer motståndet mot jämställdheten i form av krav på att de traditionella domstolarna, där kvinnor har mindre eller ibland inga rättigheter, ska likställas med lagboken. President Zuma representerar i många avseenden den traditionella macho-kulturen, både som aktiv politiker och förebild.