egypt_survivor_nur_upd.jpg

Han skar upp hennes ansikte med kniv, från mungipan och ända upp till örat.
Nur

Han slog så hårt att jag gick hemifrån många gånger. Då brukade polisen plocka upp mig och tvinga hem mig igen.”


Namn:
Nur
Ålder: 17 

Jag var sex år när jag gick ut genom dörren för sista gången. Pappa hade slagit mig med ett bälte över hela kroppen. Jag tror det var för att jag inte tyckte om honom. Han såg det på mig, han såg min rädsla. Det var därför han slog mig.
Då hade det gått nästan ett år sedan mamma dog. Hon hade skilt sig från pappa för att han var våldsam men hon dog på grund av en hjärtsjukdom. Det var därför jag var bodde hos pappa.

Redan första dagen på gatan efter att ha rymt träffade jag andra barn, sådana som jag. Jag började röka. Efter någon vecka blev jag upplockad och förd till ett härbärge, men en annan flicka på kanske nio-tio år övertalade mig att rymma med henne. Sedan dess har jag levt på gatan. Utom tre år då jag var på en ungdomsvårdsskola, för tiggeri. Det är så det fungerar, åklagaren tittar på ärendet och skickar iväg barnet. Om inte föräldrarna kommer och hämtar henne eller honom blir de kvar.
Jag kan ha varit ungefär 12 år när jag kom ut och sedan dess har jag åkt ut och in. Jag blev en riktig mafioso därinne och slog både yngre och äldre. Jag njöt av det.

Flickor som tar droger måste vara noga med att inte ta för mycket, då blir de våldtagna.

Vi var ett gäng tjejer som höll ihop på gatan, men några gifte sig. Tro mig, det finns inte något värre liv än att vara flicka och leva på gatan i Egypten. Och det spelar ingen roll vad ni skriver, det kommer inte att bli bättre.
Flickor som tar droger måste vara noga med att inte ta för mycket, då blir de våldtagna. Alla flickor måste veta hur de ska försvara sig mot pojkarna. Slå tillbaka. Jag använder en flaska eller vad som helst som finns till hands. Jag har alltid en liten kniv med rakblad på mig, och i byxorna har jag en större slaktkniv. Eller så sparkar jag honom i skrevet. En kille skallade mig, då slet jag ner en lampa som jag krossade och med en skärva skar jag i hans ansikte.

För tre år sedan blev jag våldtagen av fyra män, jag gjorde motstånd så de slog mig blodig. Tre av dem åkte faktiskt fast och fick 25 år.
En vanlig dag kommer jag hit till centrat och äter lite, tar en dusch och sitter en liten stund vid datorn. Vid tre-tiden går jag, förmodligen till Agosa som är ett fint område vid Nilen. Vi sitter och pratar och vi går runt och hälsar på alla. Jag har vänner överallt!

Jag kan sova i en moské, en buss, på ett tågtak eller i någon park. 

Vi tigger pengar av pojkar - och av poliser. Ibland stannar jag uppe hela natten men ofta sover jag, det finns många platser. Jag kan sova i en moské, en buss, på ett tågtak eller i någon park. Jag har ett bra ställe bakom en polisstation, där sover jag på en matta som jag gömmer i garaget där polisbilarna står.

Det är inte så att jag tycker om mitt liv men vi har roligt också. Samtidigt är ett eget hem det jag önskar mig mest av allt. Jag gifte mig med en kille, bara för att få ett hem. Det var en riktig elaking, han slog så hårt att jag gick hemifrån många gånger. Då brukade polisen plocka upp mig och tvinga hem mig igen. En dag skar han upp mitt ansikte med kniv, från mungipan och ända upp till örat. Ärret är mycket snyggare nu.
Någon polisanmälan gjorde jag inte, jag var glad för skilsmässan som beviljades. Jag visste ju hur elak han var när jag gifte mig!

Nu är det bara att spara, så att jag kan köpa möbler till mitt eget hem. Åtminstone till sovrummet, det är en början. Jag ska ha ett jättestort klädskåp i mitt eget sovrum som ska vara brunt eller vitt. Vitt är nog snyggast.