”Stympningar är det värsta.”
Namn: Aurat Foundation
Gör: Skapar den enda statistiken för våld mot kvinnor genom att lusläsa landets tidningar.
I den halvårsredovisning som Aurat Foundations Violence against Women Watch Group släppte för perioden januari – juni 2010 konstaterar man en liten minskning. Dessvärre är det nog inte själva våldet som minskat, tror man, utan rapporteringen som har blivit sämre på grund av den allmänna laglöshet som råder i stora delar av landet.
Så här ser redovisningen för det första halvåret 2010 ut:
1099 kidnappningar
285 hedersmord
719 ”vanliga” mord
483 våldtäkter/ gängvåldtäkter
246 misshandelsfall
285 självmord
65 sexuella överfall
20 syraattacker
20 köksbränder
852 andra övergrepp (människohandel, tortyr, barnäktenskap, incest, hot, sexuella trakasserier, mordförsök osv.)
Att ”självmord” och ”köksbränder” räknas till våld mot kvinnor beror på att nästan alla kvinnor som tar sitt liv gör det på grund av problem i familjen – ofta kopplat till våld och trakasserier från make och svärföräldrar. Dessutom är det lätt att få ett mord att se ut som självmord. Att maskera ett mord som ”köksbrand” är också vanligt, och många kvinnor har inte informerats om hur farlig till exempel en läckande gastub kan vara.
Det är viktigt att det blir rätt, så att alla kan lita på vår statistik.
I ett belamrat rum på Aurats kontor i Lahore sitter fyra personer och klipper tidningar. De 15 tidningarna är på urdu och engelska, tio nationella och fem regionala. Dessutom hämtar Aurat in rapporter från landets kvinnojourer, olika advokater och psykologer.
– Tidigare kontaktade vi sjukhusen också, berättar chefen, Nabeela Shaheen, men det fanns en för stor dubbleringsrisk. Det är viktigt att det blir rätt, så att alla kan lita på vår statistik.
Notiserna, som oftast bara är korta blänkare, klipps ut och klistras in i pärmar. När utredarna misstänker att två tidningar skrivit om samma fall markeras det med ett stort ”R”. Varje fall får ett ID-nummer och förs in i en databas. Sammanställningarna offentliggörs en gång i halvåret.
- Mörkertalet är förstås mycket stort, säger Nabeela Shaheen. Många ”olyckor” rapporteras aldrig och på landsbygden finns inga journalister som noterar vad som händer.
Vad är det värsta ni stöter på?
– Stympningar. I fjol hade vi ett fall där en man hade huggit av näsan och båda händerna på sin fru.
– Det är verkligen inte bara ute i byarna som saker händer. Nyligen hade vi en pappa här i Lahore som sköt sin 18-åriga dotter för att hon inte ville gifta sig med den man familjen utsett. Det var ett fall där familjen ”förlät” pappan, som kom undan.
Hur står du ut att sitta med det här arbetet hela dagarna?
– I början var jag mycket deprimerad. Jag visste inte att det var så illa. Men nu har det blivit rutin.
Ett jobb som alla andra?
– Nej, det blir det aldrig. Jag är här för att jag vill arbeta för förändring. Vi måste få män att förstå att våldet är oacceptabelt. Vi försöker få ut vårt budskap i radio och TV, och via workshops.
– Vi har seminarier för en grupp advokater som diskuterar fallen, och hur lagarna följs. Enligt pakistansk lag är äktenskap för ungdomar under 18 år förbjudet. Ändå känner vi till 11-, 12-, 13-åringar som gifts bort. Ja, det finns föräldrar som skriver äktenskapskontrakt för 4-åringar. Misshandeln i hemmet tar sig många uttryck. Det är inte bara fysiskt våld utan också psykologisk tortyr, hot och begränsad rörlighet.
Många kvinnor får inte gå till doktorn när de är sjuka. Det måste vi också berätta om.
– Men det blir bättre. Polisen har fått utbildning och media trycker på. När fallen rapporteras i tidningarna så blir polisen tvungen att göra något.
