En kvinna ska man inte röra ens med ett rosenblad.
”Mina kompisar sa att det var mitt eget fel. Jag var ju full.”
Namn: Eszter
Ålder: 22
Jag blev jättefull – ja, alla var aspackade. Framåt natten försvann mina vänner, min tältkompis också, och plötsligt var det bara jag och en äldre kille kvar. Jag kände honom inte. Jag tror att han hette Mattias och var 29 år, mer vet jag fortfarande inte.
Han hade ingenstans att sova och jag sa att han kunde få plats i mitt tält. Jag kröp in och däckade. Jag var verkligen jättefull, nästan medvetslös. Det första jag minns är att han tafsade på mig och att jag mådde jätteilla och kröp ut och kräktes utanför tältöppningen. Sedan somnade jag igen. Nästa minne är att jag är avklädd och att han har sitt huvud, och sitt skägg, mellan mina ben. Han luktade svett och alkohol. Jag förmådde inte röra mig utan försvann in i sömnen igen.
När jag vaknade hade jag kläder på mig, och blod mellan benen.
När jag vaknade hade jag kläder på mig, och blod mellan benen. Jag var fortfarande full och när jag vacklade ut ur tältet satt han där och pratade med några andra. Jag letade rätt på mina kompisar och berättade vad som hade hänt. Jag satt bara och stirrade, hade jättemycket ångest. Ingen tyckte synd om mig. Det var mitt eget fel. Jag skulle inte ha druckit så mycket, sa de. Jag höll nog med.
Det tog flera år innan jag kunde prata om händelsen. Jag gick hos en psykolog, på Ungdomsmottagningen, och där började jag prata om mina sexvanor. Jag hade börjat ha sex hela tiden, med vem som helst. Det var inga djupare känslor utan bara ”knullkompisar”, både killar och tjejer. Det blev mer och mer, ibland flera gånger om dagen.
Det var inget vaniljsex heller. Jag var elak och grov, gjorde säkert folk illa. Nu förstår jag att det var mitt sätt att ta tillbaka kontrollen. Att vara den som bestämde. Under sexet försvann alla tankar, men de kom tillbaka genast efteråt. Jag stod i duschen hur länge som helst. Skrubbade mig. Jag kände mig så smutsig. Äcklig.
En gång blev jag kär på riktigt, i en tjej, men även det blev jag tvungen att förstöra genom att vara otrogen. Sedan träffade jag min nuvarande kille. Det var första gången jag hade djupare känslor för en man. Jag berättade allt för honom, för ärlig har jag alltid varit, och nu förstår jag hur han led. Och själv blev jag allt mer medveten om hur knäppt det var. Att jag var sexmissbrukare.
Jag har slutat skämmas för något som jag inte gjort.
När min psykolog frågade mig om våldtäkten dröjde det länge innan jag slutade försvara honom, ”han kanske trodde att jag var med på det” sa jag, men hon borrade blicken i mig och påpekade att jag nästan varit medvetslös: ”Det är klart att han våldtog dig!” Jag hatar det ordet. Än idag kan jag inte identifiera mig med att vara våldtäktsoffer. Men det är jag ju inte heller. Inte offer.
Min psykolog skickade mig till en terapigrupp för andra som varit med om samma sak och till sist kunde jag faktiskt säga att det hade varit en våldtäkt. Alla hade vi olika symptom – någon kunde inte ha sex alls, en annan åt för mycket, en tredje åt inte alls. Övergreppen hade skadat oss på djupet. Men vi var inte ensamma längre och tillsammans kunde vi lägga av oss all smuts, och all skam.
Nu är jag lycklig sambo med min kille. Jag är trogen, och jag har slutat skämmas för något som jag inte gjort.
Mödradödlighet: 5 per 100 000 födslar.
Antal barn/kvinna: 1,67 (2011)
Abortlagstiftning: Fri abort fram till slutet av 18:e graviditetsveckan.
Lag mot våldtäkt inom äktenskapet: Finns.
Våld mot kvinnor i nära relationer: I genomsnitt 17 kvinnor dödas varje år av en man, pojkvän, ex-man eller ex-pojkvän.
Ordspråk, Mexiko