”Det visade sig att läkarintyget försvunnit. Jag antar att hans pappa betalat mutor.”
Namn: Elena
Ålder: 24
Det var när jag ville göra slut som min pojkvän började förfölja mig. Jag höll mig undan och bytte kurs på universitetet där vi båda gick. På avslutningsdagen tjatade alla om att jag skulle gå på festen. Jag hade bestämt mig för att stanna hemma men många skickade sms om att han inte var där, så jag sa okej. Jag lånade en snygg klänning av min syster och satte mig i en taxi. På vägen fick jag veta att han ändå hade kommit. Jag såg att han hade hunnit dricka en hel del.
Jag hade bara varit 40 minuter på festen och satt utanför på en bänk, han kom bakifrån och slog med knytnäven i bakhuvudet på mig. Först förstod jag inte vad som hände. Jag ville resa mig men det gick inte. Han försökte slänga mig i fontänen. Jag vet inte hur länge det pågick och jag tuppade av flera gånger.
Slutligen kom en av mina väninnors män, det blev ett riktigt slagsmål och så kom vakter. Jag försökte ringa polis men hade inget nummer som fungerade från mobiltelefonen.
Nästa dag hade jag ont i nacken och en massa blåmärken. På sjukhus fick jag diagnosen hjärnskakning, de ville behålla mig men jag skulle resa bort på en kurs och hade lovat vara med på en modevisning. Istället skrev jag på ett dokument om att jag vägrade läggas in. Däremot gick jag för att få mina skador registrerade, men läkaren sa att det är lönlöst, det här skulle inte räcka i domstol. Polisen tog emot min anmälan utan intresse, även han sa att de får många sådana anmälningar och de brukar inte leda någonstans.
Polisen tog emot min anmälan utan intresse, även han sa att de får många sådana anmälningar och de brukar inte leda någonstans.
När jag kom hem två veckor senare mådde jag bättre, skadorna hade nästan läkt. Under tiden hade jag fått ett konstigt brev om att polisen lagt ner förundersökningen - mot mig. Det visade sig att läkarintyget försvunnit. Jag antar att hans pappa betalat mutor.
Jag bestämde mig för att inte gå vidare. Det är inte värt besväret. Tråkigt nog verkade inga vittnen vilja hjälpa till. Några sa att de “inte ville välja sida”. Andra oroade sig för att det skulle vara negativt för dem på jobbet att vittna. Flera vittnen påstod till och med att ingen misshandel ägt rum eller att det var jag som hade startat ett bråk.
