”Ingen afrikansk kultur stödjer våldet.”
Namn: Sonke Gender Justice Network
Gör: Arbetar med män för att stoppa våld mot kvinnor, och hejda spridningen av hiv/aids.
Killarna som sitter på plaststolar under ett skyddande tak applåderar och fotograferar artisten med sina mobiltelefoner.
Mötet är organiserat av Sonke Gender Justice Centre, en enskild organisation (NGO) som arbetar med män för att stoppa våld mot kvinnor och hejda spridningen av hiv/aids.
När sångaren slutar blir det gruppdiskussioner. Plaststolarna skrapar när de vänds mot varandra i små grupper. Ämnet är hiv/aids. Trots att de flesta känner någon som dött i sjukdomen är det inget vanligt samtalsämne.
– Om man skulle få veta att man var smittad är det lika bra att ta livet av sig, säger någon.
– Det är först när det drabbar ens egen familj som man förstår, sägen en annan ung man. Innan dess tror man inte att sjukdomen finns. Då först ser man att vi har fler gravar än hus.
– När föräldrarna dör tvingas barn i 13-årsåldern att bli familjeförsörjare, fortsätter någon. Flickorna prostituerar sig och pojkarna blir kriminella. De måste ju ordna mat till sina syskon.
När föräldrarna dör tvingas barn i 13-årsåldern att bli familjeförsörjare.
Många skyller på alkohol och droger, på kamrattryck och på ”sugar daddies” som begär sex av skolflickor i utbyte mot mat och kläder. Fattigdomen är det stora problemet. Fattigdomen, och kulturen.
Mbuyiselo Botha, som arbetar på Sonke Gender Justice Networks kontor fnyser över det kulturella argumentet.
– Det finns ingen afrikansk kultur som stödjer våldet, säger han bestämt.
Han berättar om sin egen bror som är narkoman. Brodern misshandlade och våldtog en kvinna – körde in en flaska i hennes underliv - och när han skulle försvara sig skyllde han på att de vita tagit ifrån honom hans afrikanska stolthet.
– Trams! säger Mbuyiselo. Varje människa måste ta ansvar för sina egna handlingar.
Den våldtagna kvinnan erbjöd sig att avstå från polisanmälan om Mbuyiselos bror betalade henne för läkarkostnader och ersatte de glasögon han hade slagit sönder. Rättsprocessen skulle ta åratal, trodde hon. Brodern gick till Mbuyiselo som vägrade låna honom pengar.
– Om jag ger honom pengar ger jag honom rätt. Honom, och henne, som vill låta honom betala sig från ansvar.
Men Mbuyiselo Botha håller med om att apartheidsystemet legitimerat våld på alla nivåer. Den man som tvingades flytta till staden för att arbeta utsattes för våld och förtryck – och åkte hem till sin familj och gav sig på dem han hade makt över. Frun och barnen. Ojämlikheten fanns i alla strukturer. Män lärde sig att se på kvinnor som sexobjekt: ”Jag har betalt brudpris för dig. Jag äger dig. Om jag inte kan bestämma över något annat så bestämmer jag i alla fall här.” Den grundinställningen har gjort svarta män till värre våldtäktsmän än vita sydafrikaner.
38 procent av männen tyckte att regeringen gör för lite för att stoppa våldet mot kvinnor – medan 41 procent tyckte att regeringen gör för mycket.
Inställningen till våldet, och hur samhället bör agera, splittrar de sydafrikanska männen. I en undersökning som Sonke Gender Justice Network genomfört, där man intervjuat cirka 1 000 män från olika etniska grupper i Johannesburg, svarade 38 procent av männen att regeringen gör för lite för att stoppa våldet mot kvinnor – medan 41 procent tyckte att regeringen gör för mycket.
Tillbaka till gruppdiskussionen på planen i Motsoaledis kåkstad (”Informal Settlement” ) i Soweto. Det här är ett typiskt påverkansmöte för unga män. En populär artist, lite mat och en fotbollsturnering. Och där emellan gruppdiskussion för att visa på andra sätt att förhålla sig. Den mest pratsamme i diskussionsgruppen heter
Promise och är 30 år. Han drar ner skrattsalvor med sitt slagord ”Spara vatten – drick öl”.
Promise arbetar tillsammans med sin kompis Jábulani, 25, (betyder ”Lycklig”) för en organisation som vill få unga män att omskära sig. Män blir inte lika lätt hiv-smittade när de är omskurna och om färre män är infekterade sprider de inte smittan vidare.
– Enligt vår kultur är det mannens rätt att ha många flickvänner. Då är man en riktig karl. Och flickan har inte rätt att säga nej. Vi är uppfostrade till att vara överlägsna. En kvinna som inte lyder visar ingen respekt. Då kan hon få stryk.
Detta är inte bra, det vill Promise understryka. Själv har han växt upp utan biologisk pappa, med olika styvfäder.
– Jag förväntades vara familjens överhuvud. Det gjorde mig ibland översittaraktig.
Jábulanis pappa är den förste i sin släkt som bara har en fru. Både farfadern och farbröderna har många fruar.
I frågan om våldet är siffrorna mer osäkra, men fler har anmält våld de bevittnat.
Hur lever Promise och Jábulani själva?
Tja … Jábulani har en stadig flickvän, ”men ibland glömmer man … i den här åldern, du vet”.
Promise har två barn. Den äldsta kom till när han var 20 år och studerade i Kapstaden. Under fem år träffade han hennes nästan inte alls, men nu har han återupptagit kontakten. Och den ettårige sonens mamma har han stor respekt för.
– När jag gör egna saker vill jag inte att hon ska få veta …
Sonke Gender Justice Network arbetar på olika sätt för att förändra attityder kring könsroller, våld och hiv/aids. Forskning har visat att två tredjedelar av dem som deltagit i seminarier som detta i Soweto har börjat använda kondomer mer frekvent och en fjärdedel har gått för att hivtesta sig efter den information de fått. I frågan om våldet är siffrorna mer osäkra, men fler har anmält våld de bevittnat, framför allt om det skett utanför den egna familjekretsen.
