En hedersmördare i Pakistan kan “förlåtas” av kvinnans familj och gå fri.
Argument

Våld mot kvinnor är på många håll i världen ett tabubelagt ämne. Våldet är också ofta omgivet av fördomar och myter. Nedan hittar du några av de vanligaste invändningarna du kan stöta på när du bestämt dig för att jobba för att förändra världen till det bättre genom att synliggöra våld mot kvinnor. Inget av argumenten nedan är godtagbara anledningar för att inte engagera dig i arbetet mot våld mot kvinnor i världen.

1)”Många fler män dödas jämfört med kvinnor.”

Hur kan detta vara ett argument för att inte jobba mot det dödliga våld som drabbar kvinnor? Det är som att säga att vi inte ska försöka bota en sjukdom för att det finns en annan sjukdom som drabbar fler. Men visst är det så, att fler män än kvinnor mördas. Men det dödliga våldet mot kvinnor är speciellt, av flera skäl. Kvinnor dödas ofta hemma av någon de älskar eller har älskat. Någon de har litat på och tyckt om. Ett vanligt motiv är att de vill lämna sin man och att han då förlorar kontrollen, eller att han är rädd för att förlora den. Många kvinnor mördas när de är på väg att lämna relationen. Problemet med våld i hemmen mot kvinnor har ofta setts som en privatsak, men det skadar i allra högsta grad barnen som växer upp med våldet. Därför måste vi diskutera våldet mot kvinnor som ett specifikt problem om vi vill komma till rätta med det.

2) ”Hur olika kulturer ser på äktenskapet och könsroller är inget som folk utifrån ska lägga sig i.”

Enligt folkrätten har staten ett ansvar för att förebygga, hindra och bestraffa alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Våld mot kvinnor betraktas inte som en privat angelägenhet. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 3:

Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Artikel 5:”Ingen må utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” 1979 antogs Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor. 1993 antog FN:s generalförsamling Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. Deklarationen innebär att våld mot kvinnor ska vara kriminaliserat, att våldsutsatta kvinnor har rätt till stöd och vård, att forskning om våld i hemmet ska främjas och så vidare. Våld i hemmet har också stora konsekvenser och kostar samhället stora summor pengar. Därför är det en angelägenhet som berör oss alla.

3)”Hon hade säkert provocerat honom.”
När det gäller andra typer av våldsbrott används ”provokation” sällan eller aldrig som ursäkt och det accepteras inte av domstolar som ursäkt för ett brottsligt beteende. Om en man varit uppkäftig mot en annan man på krogen ger det inte honom rätt att slåss. I väldigt många fall av våld mot kvinnor föregås misshandeln inte ens av något gräl.

4) ”Om man går så utmanade klädd får man skylla sig själv om man blir våldtagen.”
Och om man går omkring med en så dyr klocka får man då skylla sig själv om man blir rånad? Män är inga impulsstyrda grottmänniskor som inte kan behärska sitt beteende. De är människor och människor väljer sina handlingar.

5) ”Det är bara utlänningar/ muslimer/ alkoholister/ narkomaner/ psykiskt sjuka som slår  kvinnor.”

Våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsgrupper, i alla nationer och inom alla religioner och livsåskådningar. Ingen religion eller kultur förespråkar våld mot kvinnor.

6) ”Män är våldsamma av naturen och de kan inte hjälpa det, det är deras natur.”

Både män och kvinnor kan vara våldsamma och icke-våldsamma. Men det är mer accepterat, ibland till och med idealiserat, att en man använder våld. Att vara manlig innebär ofta att kunna använda våld och att utöva makt. Detta är en uppfattning som går att förändra.

7) ”Vissa kvinnor dras till våldsamma män och de får stå sitt kast.”

Ingen forskning tyder på att de kvinnor som utsätts för våld skulle tillhöra någon specifik grupp eller ha en viss personlighet. Övergreppen kan drabba vem som helst. Det finns dock omständigheter som gör vissa grupper av kvinnor mer sårbara och utsatta för våld. Två viktiga riskfaktor är kvinnors möjlighet att försörja sig själva och om samhället runt omkring är våldsamt.

8) ”I vårt land har vi inga stora problem med våld och våldtäkt. Vi har en bra lagstiftning.”

Våld mot kvinnor är ett globalt problem. Det är först i modern tid som det i ett antal länder blivit olagligt att slå och våldta sin hustru. Sverige var 1965 det första landet i världen som lagstiftade mot våldtäkt inom äktenskap. Många andra länder har följt efter.

Det betyder inte att våldet mot kvinnor upphört, inte ens i föregångslandet Sverige. Fortfarande är det svårt att tillämpa lagarna, eftersom våldet oftast sker i hemmet utan några vittnen. Om det inte finns dokumenterade skador står ord mot ord, och då läggs ofta brottsutredningarna ner. Bara 25 procent av antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinna av en närstående man i Sverige leder till åtal (däremot leder de allra flesta åtal till fällande dom). När det gäller våldtäkt leder omkring tio procent av de anmälda våldtäkterna till åtal och man misstänker att endast ca 10 % av alla våldtäkter faktiskt anmäls.

9) ”Det är lika vanligt att kvinnor misshandlar sina män som att män misshandlar kvinnor.”

Nej, detta stämmer inte. Även om man tar hänsyn till att mörkertalet för kvinnors våld mot män antagligen är stort säger all forskning att många gånger fler kvinnor misshandlas av män än tvärtom. När män misshandlas så misshandlas de nästan alltid av andra män.

10) ”Man ska inte lägga sig i hur folk har det hemma.”
Varför ska man inte det? Var går i så fall gränsen? Vid medvetslöshet? Vid livshotande skador? När det finns barn i hemmet? Alla barn som utsätts för eller upplever våld i hemmet skadas. Vid vet ännu inte hur omfattande dessa skador är på lång sikt eftersom barnen sällan berättar om våldet om ingen vuxen frågar. Men vi vet att barn som inte får berätta mår sämre än de som har någon att anförtro sig åt.  Misshandel är en brottslig handling och inte en privatsak. Hör man ett brott begås har man ett ansvar att visa att man bryr sig och kontakta Polisen.

11) ”Om det var så illa skulle hon ha stuckit för länge sedan.”
All forskning visar att ju värre det blir, desto mindre blir hennes möjligheter att lämna mannen. I början tror hon att det ska ordna sig, gå över, bli bättre. Den förhoppningen går mer och mer över i resignation, självförakt och apati. Medan hon fortfarande orkade var hon för hoppfull och blåögd. När hoppet har dött är det ofta för sent. Sedan blir mannen ju oftast ångerfull och ömsint mellan varven. Och i många länder är det inte ens möjligt för en kvinna att lämna en misshandlande man. Utan egna pengar och utan stöd av omgivningen tvingas kvinnan stanna kvar i en misshandelsrelation, vad hon än skulle önska.

12) ”Män slår sina fruar för att de är svartsjuka.”
Svartsjuka är en stark riskfaktor för att utsättas för våld och kan vara en viktig varningssignal för att något inte står rätt till. Svartsjuka är inte heller, i de allra flesta länder eller enligt internationella folkrättslagar, en accepterad ursäkt för våld. Svartsjuka leder ofta till försök att kontrollera sin partner och den kontrollen passerar i de flesta fall alla normala gränser. Kvinnan får inte åka bil med en annan man, inte lämna huset, inte ens gå till affären för att köpa mat.  

13) ”Kvinnor lämnar in falska polisanmälningar för att hämnas”
Det händer säkert då och då, men motsatsen – att kvinnan inte anmäler eller inte berättar alls – är betydligt vanligare. Varför skulle någon vilja utstå en ansträngande rättsprocess för att hämnas? De allra flesta anmälda fallen av våld i hemmet tas heller inte upp till åtal så risken att någon falsk anmälan skulle leda till en fällande dom är minimal.

14) ”Män som slår sina fruar har själva fått stryk som barn eller sett sin mamma misshandlas.”
Det händer, men barndomsupplevelser är inte den vanligaste gemensamma faktorn för kvinnomisshandlare. Ett gemensamt drag är dock kvinnosynen, uppfattningen att män är överordnade kvinnor och att kvinnor förväntas lyda. Och kvinnor som fått stryk som barn slår sällan sina män.

15) Våld förekommer inte i hbtq-relationer.

Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett parternas sexualitet och könsidentitet. En kvinna kan bli våldtagen av sin flickvän, en man slagen av sin make och en transkvinna hotad av sin pojkvän. När våld förekommer inom en hbtq-relation kan omständigheter som homofobi/transfobi göra att paret redan från början är mer isolerade och utlämnade till varandra. Det kan vara så att en eller båda i relationen har liten eller ingen kontakt med sina familjer och att många vänner är gemensamma.