Med Rödluvan mot Vargen
Namn: Teddy Bear Clinic
Gör: Stödjer barn och ungdomar som utsatts för övergrepp.
Rödluvan stavar sig genom sitt vittnesmål. Hon berättar om Vargen, om Mormor och om övergreppet. ”Försvarsadvokaten”, ett barn i svart kappa, spänner ögonen i Rödluvan och säger:
– Och hur kan du vara säker på att det var just herr Varg du såg? Det kunde väl lika gärna varit herr Räv!?
– Nej, säger Rödluvan. Det var han.
Hon pekar på ”Vargen” i svart hatt som står i den anklagades bås. Nu är det hans tur att bli förhörd. Han var inte i skogen alls den där dagen, påstår han. Han var hos sin moster som bor på andra sidan sjön.
– Kan vargar simma, frågar den listige åklagaren som också spelas av en liten flicka i svart rock.
– Nej, skrattar vargen. Det är klart att vargar inte kan simma.
– Hur kan du då ha hunnit ta dig runt sjön, till din moster?
De har, i rollspelets form, fått en lektion i hur en rättegång går till.
Vargens lögn är avslöjad och domaren, i vit kråskrage, dömer honom för övergreppet mot Mormor och Rödluvan. Barnen drar en suck av lättnad och lyfter av sig sina utklädningskläder. De har, i rollspelets form, fått en lektion i hur en rättegång går till. De behöver träna, för snart är det deras tur.
– De flesta barn som ska vittna i domstol här i Johannesburg slipper sitta med i rättssalen, säger Marilo Murray som ansvarar för rättegångsförberedelseprogrammet på Teddy Bear Clinic i Johannesburg, Sydafrika. Barn blir oftast förhörda framför en kamera i ett annat rum, men alla domstolar har inte sådana rum, och under alla förhållanden behöver barnen veta hur det ser ut i rättssalen.
Det är lördag förmiddag på kliniken där nallar i alla storlekar trängs i soffor och fönstersmygar. På vardagarna kommer barn, ungdomar och föräldrar till kliniken för stödsamtal efter övergrepp, eller för behandling av förövare. Men idag är det lördag och rättegångsförberedelse.
Volontären Boits, en svart ung kvinna med rastaflätor under en virkad mössa, åtar sig tonåringarna tillsammans med veteranen Leatia. De fyra tonårsflickorna som haft modet att polisanmäla sin våldtäktsman är blyga och fåordiga. Boits börjar med att fråga:
– Vad vet ni om domstolar?
Flickorna mumlar fram det de uppfattat vid tidigare besök:
– Man måste räcka upp handen om man behöver gå på toa.
– Man får gråta.
– Om man inte förstår frågan måste man säga det.
– Man måste svara på alla frågor.
Säg att du inte minns. Gissa aldrig!
Boits och Leatia fortsätter med att förklara åklagarens och försvarsadvokatens roller.
– Ibland kan försvarsadvokaten se arg ut, för att göra dig osäker. Det måste du försöka strunta i. Han får inte skrika åt dig. Då kommer åklagaren eller domaren att säga till honom. Ibland använder han långa krångliga juristord. Om du inte förstår måste du säga det. Säg inte ”jag tror det var en fredag” om du inte vet säkert. Säg att du inte minns. Gissa aldrig!
Ingen talar specifikt om det hemska som hände den där gången, det som ledde till polisanmälan och åtal och rättegång. Två av förövarna sitter i häkte, men två är ute mot borgen. Flickorna är rädda för dem.
En av tonåringarna säger att hennes föräldrar tänker sitta med i rättssalen. Ja, säger Leatia, föräldrarna får vara med, men bara om du vill. Vi tycker egentligen inte att det är så bra. Du måste ju svara ärligt på alla frågor, till exempel om du har en pojkvän eller har haft sex. Det kan kanske bli svårt om dina föräldrar är med i salen …
I ett angränsande rum sitter föräldrar nedsjunkna i låga väntrumssoffor och pratar. Många har egna erfarenheter av sexuellt våld.
62–åriga Gloria är fostermamma åt en föräldralös flicka. Hon säger att hon är gammal och sjuk, och fast hon egentligen inte orkar driver hon flickans fall. Gloria har levt i det Sydafrika där våld var vardag för en svart kvinna. Hon har våldtagits många gånger. Nu, när det äntligen går att få rättvisa, när demokratin gett även en liten svart flicka en röst, då vill hon vara med.
Terapin har hjälpt dem att komma ihåg nya detaljer.
Victoria är mamma till två flickor som snart ska vittna mot sin förövare. Hon har kommit till Teddy Bear Clinics rättegångsförberedelse många gånger:
– I början tyckte jag att allt gick så långsamt. Jag ville att mina barn skulle få glömma och gå vidare, så fort som möjligt. Nu förstår jag att det har varit bra för barnen att det fått ta tid. Terapin har hjälpt dem att komma ihåg nya detaljer. Mina tårar har fortsatt flöda, men det känns bra. Nu kan jag också se att jag inte har det värst. Jag kan ge andra föräldrar goda råd.
Terapisejourerna är över. Det bjuds på lunch och Johannesburgs karateklubb kommer för att träna barnen i självförsvar:
– Håll det ena benet framför det andra, du får bättre balans så.
– Skrik när du slår! Du blir starkare när du skriker.
Teddy Bear Clinic bildades 1986 för att erbjuda medicinska undersökningar av barn som utsatts för övergrepp. Det arbetet fortsätter- Det medicinska teamet erbjuder en ”second opinion” där då behövs och kallas ofta för att vittna i domstol. Man erbjuder också utbildning för medicinsk personal och andra professionella grupper. Stödet till barnen och deras familjer har olika former: terapi, utvärderingar, rättegångsförberedelse och stöd till offer.
Ett tiotal terapeuter erbjuder stödsamtal för barn som utsatts för alla typer av våld – sexuellt, fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt.
På Teddy Bear Clinic behandlas även pojkar som dömts för lindrigare sexualbrott. Boxning, dans och samtalsterapi hjälper dem att kanalisera sina känslor på nya sätt.
