”Ingen vet egentligen hur man gör för att omskära en kvinna.”
Namn: Magda Adly och Joseph Kamel.
Gör: Arbetar med rehabilitering av offer för tortyr och våld i hemmet, respektive som distriktsläkare.
De läkare som under alla år genomfört könsstympning i Egypten har inte utbildats för operationen. Inte i någon medicinsk utbildning eller litteratur nämns ordet FGM (Feminine Genital Mutilation). Ingenstans i hela världen.
– De bara gissar, säger Magda Aly. Ingen vet hur man gör för att omskära en kvinna, de bara tittar, tänker hur det har sett ut på andra och vad som borde göras, och så skär de lite.
Själv arbetar hon med El Nadim Center, som startades 1993 för att kunna hjälpa människor som upplevt tortyr, framförallt under polisförhör, och behöver psykologisk rehabilitering och ofta även ordentliga läkarintyg inför en rättsprocess. Men snart kom verksamheten att omfatta även våld mot kvinnor.
Det räcker inte med att behandla symptomen medicinskt. De måste bearbeta upplevelserna och kränkningen.
– För ungefär tio år sedan insåg vi hur stort problemet är med våld mot kvinnor, och att de inte behandlas för vad de är, offer för våld. Det räcker inte med att behandla symptomen medicinskt. De måste bearbeta upplevelserna och kränkningen.
Det är ett långsamt och långsiktigt arbete. Nadim center satsar framförallt på utbildning av kuratorer och terapeuter och även gräsrotsaktivister, som kan stödja kvinnor på plats. Kvinnojourer är ovanliga i Egypten, och kvinnor räknar inte med myndigheternas stöd.
På frågan hur många egyptiska kvinnor som varje år dödas av en närstående man, skrattar Magda Aly till och svarar:
– Hur skulle vi kunna ta reda på det? Då skulle man ju tvingas fråga polisen.
Även hennes yngre manliga kollega Joseph Kamel som arbetar som läkare i Nilendeltat fick lära sig omskärelse av män under sin utbildning. Först för några år sedan fick han tillfälle att gå en kurs om omskärelse av kvinnor, vad ingreppet innebär och vilka konsekvenserna kan bli.
– Då hade jag aldrig hört talas om problemet, säger han, och jag blev förvånad, jag är ju ändå läkare.
Nu ser han det som sitt ansvar att prata mer om könsstympning med sina patienter, både män och kvinnor. Det händer att kvinnor som kommer till hans mottagning och beskriver symptom som har med könsstympningen att göra. Han vet inte vart han ska skicka dem.
Han skakar beklagande på huvudet.
– Vi har inga lösningar på detta.
