Mannen är huvudet, kvinnan är halsen.
”En tredjedel slåss bara för att det fungerar.”
Namn: Sara Brammer
Gör: Psykolog som behandlar våldsamma män
80 procent av de män som går i behandlingsgruppen på Synergy Services i Kansas City har tvingats hit. De är dömda och slipper fängelse under förutsättning att de en gång i veckan, under 26 - 58 veckor (olika beroende på hur grovt brottet är) sitter i en grupp med andra män och säger: ”Mitt namn är XX och jag är här för att jag har slagit min fru.”.
De återstående 20 procenten kommer frivilligt.
– De frivilliga är svårast att behandla eftersom vi inte har någon koll på dem, säger Sara Brammer. De anmäler sig för det mesta under ”smekmånadsfasen”, mellan våldsutbrotten. När spänningen stiger hoppar de ofta av. Den som kliver av behandlingen löper mycket större risk att göra om övergreppen.
Bland dem som behandlats i fyra år slutar ungefär 70 procent med övergreppen.
Sara minns det första mötet med LeAnthony. Han var inte trevlig.
– Nej, medger den långe välklädde svarte man som vill berätta om sin förändring. Jag har alltid varit bråkig. Jag signalerade att jag inte tålde att någon sa emot. Nu tackar jag Gud att min dotter ringde polisen den där gången. Det blev min, och min familjs räddning.
– LeAnthony är ett gott, men ovanligt, exempel på när behandlingen i mansgruppen verkligen fungerar, säger Sara Brammer. Att en våldsbenägen man på allvar ändrar sitt beteende. Kanske har vi en handfull. Forskningen säger att de längsta behandlingarna är de bästa. Behandling av våldsamma män är ungefär lika effektiv som behandling av missbrukare. Bland dem som behandlats i fyra år slutar ungefär 70 procent med övergreppen. Men hur mycket av det som beror på att de på allvar förändrats har vi ingen aning om. Männen vet ju att de är villkorligt fria. Om de åker fast för misshandel igen hamnar de i fängelse.
– Något som vi vet ännu mindre om är om de slutar med det sexuella, psykiska eller ekonomiska våldet. Det finns ju många andra sätt att utöva kontroll och makt, utan att ta till knytnävarna. De enda som kan svara på det är männens kvinnor. Det viktigaste med vårt program är att vi fokuserar på offrens säkerhet. Alla män som går hos oss måste skriva under på att vi får kontakta kvinnan. Vi försöker verkligen göra det.
Vi träffar Sheila, LeAnthonys fru. Hon beskriver ett äktenskap där hon hela tiden ”gått på äggskal”.
– Han exploderade bara, det var svårt att förutse när. Jag lärde mig att titta i hans ögon för att bedöma läget. När han var svart i ögonen fick jag inte ifrågasätta någonting – en undran om en post på en räkning räckte. Han slog mig bara ibland, men han slog ofta sönder saker. Framför allt sådant som betydde något för mig. Sina egna saker rörde han aldrig hur okontrollerad han än kunde verka.
– Ju mer jag fick veta om hans barndom, desto mer förstod jag. Han hade balanserat mellan liv och död i hela sitt liv. Vi var alla offer, han också. Nu är allt förändrat. Min man är min bästa vän, och sin bästa vän behandlar man väl.
Enligt Sara Brammer är det ungefär en tredjedel av alla gärningsmän där man direkt kan spåra våldet till den egna barndomen.
LeAnthony fick i behandlingen syn på sin egen far, och det våld pojken LeAnthony levt med hela sitt liv. Enligt Sara Brammer är det ungefär en tredjedel av alla gärningsmän där man direkt kan spåra våldet till den egna barndomen, det vill säga att mannen själv misshandlats eller sett sin mamma få stryk. Ytterligare en tredjedel har någon typ av medicinskt problem – psykisk sjukdom, grav alkoholism eller drogmissbruk.
– Men resten, en tredjedel, slåss för att det fungerar, säger hon. Han märker att han får som han vill när han slår henne. Hon lär sig att han använder våld för att få makt över henne. Misshandlaren övertygar henne också om att allt är hennes eget fel, och hon anstränger sig för att undvika våldet. Så småningom behöver hans inte ens slå särskilt ofta. Det räcker med att hota.
– Jag är helt ointresserad av vad kvinnan gjort eller inte gjort. ”Min fru är ett fyllo som ligger med grannen” säger han. Jaha? Det är inte henne vi pratar om här. Det handlar om dig.
– Det retar mig att man hela tiden frågar ”varför går hon inte?” På något sätt vill man lägga skulden på kvinnan, när den enda rimliga frågan är ”varför slår han?”
Det retar mig att man hela tiden frågar 'varför går hon inte?'. På något sätt vill man lägga skulden på kvinnan, när den enda rimliga frågan är 'varför slår han?'
– Hos oss finns det säkert fall där mannen dömts till behandling och gått igenom den – men inte förändrats alls, tror Sara Brammer. Då kan kvinnan tycka att det är meningslöst att polisanmäla igen. ”Det hjälper ändå inte.” Då märker samhället kanske ingenting - innan hon är död.
Det är torsdag eftermiddag och en grupp män sitter i det kala konferensrummet. Behandlingsdags. Deltagarna brukar vara sex eller sju, men flera har lämnat rummet eftersom de inte vill bli fotograferade eller intervjuade.
Bill har inga problem med offentligheten. Han är en vit tatuerad man med farligt utseende som är dömd till behandling. Han säger att det bara är en gång som hans fru ”hamnade under tv:n”. Han har suttit i fängelse förr, men alltid efter att ha misshandlat män. Han har tyckt att det var olika saker, att slå män och kvinnor. Att han satt en ära i att inte ge sig på kvinnor.
– Du behövde väl inte använda våld så länge du hade kontroll, antar Sara.
Nu berättar Bill om en händelse som inträffade i lördags morse.
– Det var min dotter som ringde mig och sa att min frus nye pojkvän hotade henne. Och vet ni vad jag gjorde?
Han tittar sig stolt omkring. Alla skakar på huvudet.
– Jag ringde polisen! Det hade jag aldrig gjort tidigare. Då hade jag greppat mitt basebollträ, åkt dit – och suttit i fängelse nu.
Bill åkte visserligen hem till frun ändå, men han kom efter att polisen anlänt. Han skrek och skällde ut poliserna som tog hans anklagelser mot fruns pojkvän på allt mindre allvar, och det verkar inte ha varit någon fara med dottern. Kanske var händelsen till och med provocerad. Bill ligger i skilsmässa från sin fru och hon vet säkert vilka knappar hon ska trycka på för att dra igång hans våldsamhet.
Sara Brammer är inte imponerad av Bills handlande.
– Det kommer alltid att hända saker som gör dig förbannad. Normala människor skulle ha agerat på ett helt annat sätt i samma situation.
Hon ritar upp en linje på white board-tavlan. I vänstra änden av linjen skriver hon ”inte våldsam”, i den högra ”super-våldsam”.
– Var ligger Bill på den här skalan? frågar hon.
Sara säger att det finns många våldsamma män som respekterar henne och att hon kan säga nästan vad som helst till dem.
Själv vill han placera sig någonstans i mitten medan en av de andra männen placerar honom utanför skalan, längre till höger än ”super-våldsam”.
– En riktig jävla idiot, alltså, ett rövhål, konstaterar Sara.
Bill verkar inte ta illa upp. Sara säger att det finns många våldsamma män som respekterar henne och att hon kan säga nästan vad som helst till dem. Det finns till och med psykiskt sjuka förövare, där det inte finns minsta förhoppning om att behandlingen ska hjälpa, som kommer till Saras grupp varje vecka.
– Så kan jag i alla fall hålla ögonen på honom.
”Utskriven” blir den man som deltagit i alla träffar, gjort en säkerhetsplanering för sin egen den, inte blivit polisanmäld igen, slutat säga fula saker om kvinnor och som – om det är nödvändigt – kan kommunicera med sin partner.
När vi lämnar Synergy Services ser vi anslaget vid ytterdörren. ”Innehav av alla typer av vapen, inklusive dolda handeldvapen, är strängt förbjudet i denna lokal.”
Jo, tack. Det verkar nog säkrast.
Mödradödlighet: 16 per l00 000 födslar.
Antal barn/kvinna: 2,06
Abortlagstiftning: Fri aborträtt. Vissa delstater har bestämmelser om bland annat obligatorisk information till blivande mödrar om fostrets aktuella storlek, utseende etc.
Lag mot våldtäkt inom äktenskapet: Finns
Våld mot kvinnor i nära relationer: Var sjätte kvinna har blivit utsatt för sexuellt våld.
Ordspråk, Sydafrika