brazil_changer_itamar_1.jpg

Favelan Santa Marta, ett stenkast från det rika Rio

brazil_changer_itamar_2.jpg

Itamar Silva har arbetat med ungdomar i Santa Marta i över 30 år

brazil_changer_itamar_3.jpg

brazil_changer_itamar_4.jpg

Santa Marta favela

brazil_changer_itamar_5upd.jpg

Tjejerna har en fotbollsturnering i Santa Marta.

brazil_changer_itamar_6.jpg

Santa Marta

brazil_changer_itamar_7upd.jpg

Utsikt ut över Rios innerstad från favelan Santa Marta.

brazil_changer_itamar_8.jpg

Ungdomsledaren
– Pojkar och flickor lever olika liv i Santa Marta, säger Itamar Silva, ledare för ungdomsgruppen Grupo Eco. Sedan 1976 har han arbetat med olika projekt för ungdomar i den tidigare så kriminellt belastade favelan.

”Nu accepterar kvinnor inte våldet längre.”  


Namn:
Itamar Silva
Gör:
Driver i projektet Grupo Eco ungdomsverksamhet i favelan Santa Marta, med jämställdhet i fokus.

Nu är Santa Marta en av de ”pacificerade” favelorna, näst intill en turistattraktion med sin närhet till de berömda stränderna och sin utsikt över Kristusstatyn. Men medan husen rustats upp och vapnen beslagtagits har synen på män och kvinnor bara förändrats marginellt.
– Många av flickorna här blir gravida redan i 13- 14-årsåldern, säger Itamar Silva. Papporna till barnen är inte mycket äldre, kanske 15, men synen på de unga föräldrarna är förskräckande ojämställd. En tonårsmamma får bära hela skulden, tvingas sluta skolan, tappar status och blir kanske till och med utkastad hemifrån medan pojkarnas status höjs. En tonårspappa har blivit man, även om han inte tar något ansvar för sitt barn.
Itamar Silva leder diskussionsgrupper för unga män och kvinnor i Santa Marta. Jämställdhet är ett av de viktigaste ämnena:
- Vilken är min roll i samhället? Vad kan jag göra? Hur ser jag på mitt eget ansvar? Vad krävs av en mamma, och av en pappa? Hur ser våldet ut? Det är lätt att få igång diskussionen. Alla har egna exempel.

De skriker och rusar ut på gatan, berättar för grannen, kastar ut karlen eller flyttar själva. 

Partnervåldet i Santa Marta har inte försvunnit, men det är inte lika dolt.
– Förr hörde man hur kvinnor fick stryk i hemmen, men de berättade inte och höll sig inomhus tills skadorna läkt, säger Itamar Silva. Nu accepterar kvinnor inte våldet längre. De skriker och rusar ut på gatan, berättar för grannen, kastar ut karlen eller flyttar själva. Allt har blivit mer öppet.
Itamar Silva är mycket positiv till kvinnopolisstationerna och tror att enbart existensen av speciella kvinnovåldspoliser har betytt mycket för öppenheten, ja, för synen på kvinnor i hela samhället.
– De manliga poliserna förr skrattade bara åt de kvinnor som vågade anmäla.

Det kommer att ta tid att komma från den korrupta kulturen, men jag tror vi är på väg.

Itamar Silva har inte mycket till övers för polisen i Rio de Janeiro, men han är full av beundran för den nya civilpolischefen Marta Rocha.
– Hon är inte korrupt, och hon tänker mer politiskt än tekniskt. Det kommer att ta tid att komma från den korrupta kulturen, men jag tror vi är på väg.
Itamar Silva hör sällan talas om våldtäkter i Santa Marta.
– De unga knarkkillarna behöver inte våldta. De är populära eftersom de både erbjuder status och skydd. Men den som är skyddad är också kontrollerad. Man opponerar sig inte mot den som har makten.

Att män har rätt att kontrollera kvinnors liv gäller inte bara knarkkungar. Kvinnor har inte samma rätt att gå ut på kvällarna, besöka barer eller dansa samba.
– Det pratar vi också om i ungdomsgrupperna. Är det rätt att pojkar har mycket större rörelsefrihet än flickor? Jag tror att inställningen i mitt land håller på att förändras. Det gäller allt från domare och poliser som försöker bryta korruptionsvanan – till mina tonårskillar som börjat tala om ojämställdheten.