”Det är tyst. Märkligt tyst. Och det luktar konstigt.”
Namn: Maggie Wardle
Dödad: Vid 19 års ålder
Maggie ligger i sin säng och läser, J’nai sitter vid den gemensamma datorn.
Tvärs över gården, i rum 201 i studenthuset DeWaters, vänder Neenef på fotbollshjälmen på studentrummets dörr. Det är signalen. Neenefs rumskompis Eric är ute och om han kommer tillbaka och hjälmens siffra är en 9:a, istället för den vanliga 6:an, då ska han inte gå in. Så brukar de göra när de har flickbesök. Och Neenef har bett sin före detta flickvän Maggie att komma över. Han har något att visa henne.
Maggie Wardle är en lång, blond och mycket smart 19-åring. Att hon kan gå på det ansedda – och dyra – Kalamazoo College kan hon tacka sin pappa för. Honom, och sina goda betyg.
Maggies föräldrar skilde sig när Maggie var två år och hon växte upp med sin bror, mamma och styvpappa i Plainwell, en småstad utanför Kalamazoo, Michigan. Mamman är mentalsköterska och styvpappan lärare. Där finns inga stora pengar, men Maggies far är välbärgad. I pappans släkt finns också bestämda förhoppningar om vad en begåvad dotter bör satsa på. När Maggie började på K College i fjol hade hon tänkt bli läkare. Golf började hon också spela. Allt uppskattades av pappans familj i Philadephia.
Maggies mamma och styvfar tyckte det var skönt att Maggie stannade i hemstaden och inte flyttade till något berömt college på östkusten: ”Vi trodde det var säkrare här”.
Han anser att det är omöjligt att lämna någon som man en gång älskat.
Neenef Odahs historia är helt annorlunda, ja, hans bakgrund skiljer sig från de flesta andra studenters på K College. Hans föräldrar är också välbärgade, men när de i samband med Gulfkriget lämnade hemlandet Irak tvingades de avstå från den förmögenhet som var bunden i landet. Familjen är assyrisk, alltså kristen. När Neenef var 12 år kom familjen till Seattle i USA. Neenefs föräldrar vill att hans son ska bli läkare, precis som fadern. Det ska visa sig bli mycket svårt.
Klockan har passerat 11 när ett meddelande dimper ner på flickornas dataskärm. Det är Neenef som meddelar att Eric har gått ut, så nu kan Maggie komma över. Maggie ringer upp Neenef och de pratar en stund. ”Okej”, säger hon.” Jag kommer.”
Varken Emily eller J’nai tycker att det är en bra idé. De vet vilka problem Maggie haft med Neenef, både medan de var ett par och sedan Maggie gjorde slut för någon månad sedan. Neenef har ringt henne och skickat elaka meddelanden. När de träffat varandra på collegeområdet har han kallat henne ”slampa” och ”hora” och till sina vänner har han sagt att hon varit otrogen medan han var hemma i Seattle under sommarlovet. Hans anser att det är omöjligt att lämna någon som man en gång älskat.
Den här kvällen tycker Maggie synd om Neenef, kanske känner hon skuld för att hon gjort slut och börjat intressera sig för andra. På skoldansen i fredags dansade hon hela tiden med Nick, en gammal kompis till Neenef, och sedan gick hon hem med Nick. Hon drar på sig den blå tröjan och säger: ”Han vill bara att jag ska läsa något. Jag blir inte borta mer än 20 minuter.”
”Ja, annars ringer jag”, varnar J'nai.
Många har försökt analysera vad det var som drog den öppna, glada, populära Maggie till den udda och ibland aggressive Neenef. Kanske kände Maggie sig också utanför bland de studentkamrater som växt upp i rikedom.
Att hon själv tagit ett stort ansvar för sin storebror Rob som lider av Aspergers syndrom spelar kanske också in. ”Maggie täckte alltid upp för honom” säger hennes mamma. Hon kan känna igen sig själv i sin dotter. ”Jag var också sådan som ung, en som skulle hjälpa alla. Om jag gör det-och-det-och-det så kommer det att bli bättre …”
Men Neenefs vänner, och de var många, kunde också se den charmige lustigkurren som spred glädje omkring sig. En pojke som det var lätt att tycka om. När Maggie och Neenef blev ett par, kring jul efter den första terminen, skrattade de mycket. Neenef var också mycket romantisk. Han skrev dikter till henne på arabiska och talade alltid om hur vacker hon var.
Men allt oftare fick Maggie lyssna på Neenefs sorgliga historier om ett förlorat fädernesland och en uppväxt fylld av krav och våld. I takt med att Neenefs studieresultat försämrades växte också trycket från familjen i Seattle. Maggie hjälpte sin pojkvän så mycket hon kunde, pluggade med honom och hjälpte honom med skriftliga prov. Samtidigt ökade hennes isolering. Hon träffade allt mer sällan sina gamla vänner. I praktiken bodde hon i Neenefs studentrum.
Du älskar mig inte längre.
Neenef drack inte och rökte inte. Alltså slutade Maggie gå på fester och tjuvrökte iförd handskar och mössa så att han inte skulle känna lukten. Han skickade med henne sin smutstvätt när hon skulle åka hem till sina föräldrar, för att kontrollera att hon verkligen åkte dit och inte gjorde något annat.
När sommarlovet kom flyttade Maggie hem till sina föräldrar och började sommarjobba hos sin morbror. Neenef och hon chattade intensivt. Han anklagade henne för mängder av saker, främst för att inte bry sig om honom. ”Du älskar mig inte längre.” Hon gullade med honom och försökte resonera logiskt men hans behov var omättliga. Neenef krävde att hon skulle radera all chatkommunikation. Det gjorde hon inte, men hon berättade inte för någon vilken press hon levde under.
Maggies föräldrar såg att Neenefs kontrollbehov växte men de kände sig lugna. Maggie var en klok flicka som kunde ta vara på sig själv. De hade rätt. Maggie blev allt mer tveksam och när Neenef var i Seattle hos sin familj gjorde hon slut.
Och den olycklige 20-årige studenten, hårt pressad av sin far för de dåliga studieresultaten, tyckte att livet inte hade någon mening längre. Tillbaka i Kalamazoo, den 8 oktober, köpte han ett hagelgevär. Till expediten sa han att han skulle åka och jaga. Han fick vänta ett dygn på att hämta ut vapnet, annars ställdes inga frågor. Han smugglade in geväret i sitt studentrum och lade det under sängen.
20 över 11 tittar korridorkompisen Navin in i Neenefs rum. Mellan de båda studentrummen ligger ett delat badrum och Navin knackar på och öppnar Neenefs badrumsdörr, utan att ha förstått att Maggie är där. På soffan, med ansiktet mot badrummet, sitter Maggie. Hon gråter. Neenef säger ”Vi pratar bara lite, men jag kommer förbi dig sedan” och Navin stänger dörren. Han är den siste som ser Maggie och Neenef i livet.
I rum 110, på undervåningen i DeWaters, sitter Erin, Leza och Jeff och tittar på ”När Harry mötte Sally”. Plötsligt hör de ett skarpt ljud uppifrån. ”Det lät som att ett skåp föll omkull, men om man bott i studentbostäder några år slutar man bry sig om konstiga ljud”, säger Jeff.
Samtidigt passerar Brandon Neenefs våningsplan. Han är på väg ut för en kvällscigarett. Han hör ett högt skrik. Han tycker att det låter som en skadad hund. En smäll som låter som om något kastats mot en vägg oroar honom inte heller.
Anthony och Mark i rum 208 diskuterar om det är någon som spikar i väggen, eller om någon idiot sparkar fotboll i korridoren. Anthony reser sig för att titta efter.
Aaron, Mark och John som sitter i rummet mitt emot Neenefs, nummer 202, hör också ljud. De tycker att det låter som att någon kastar saker mot väggen, och de hör en kvinna skrika. John tittar ut i korridoren men ser bara en irriterad Anthony i sin dörröppning, och sedan är det tyst.
Navin, Neenefs rumsgranne hör ljud genom de stängda badrumsdörrarna, och han gissar på ett baseballträ. Han vet att Naneef har ett sådant i sitt rum. Slår Neenef med träet i väggen? Oväsendet pågår ett tag, men sedan blir det tyst. Dödstyst.
Nu har folk börjat samlas utanför rum 201. Vad är det som pågår där inne?
Navin går ut i korridoren och knackar på Neenefs dörr. När ingen svarar går han in i sitt eget rum för att ta badrumsvägen till grannen. Han öppnar badrumsdörren och på golvet ser han blod och något som ser ut som kött som runnit in i badrummet under dörren. Navin tänker att det är Neenefs rumskompis som är jägare som tagit med kött till skolan och att kylskåpet vält när Neenef och Maggie grälade.
Men det är tyst. Märkligt tyst. Och det luktar konstigt.
Polisutredningen slår senare fast att Neenef skjutit Maggie i bakhuvudet med sitt hagelgevär och att han sedan tagit sitt eget liv. Neenefs vänner tror att han skaffat geväret för att begå självmord men att han ändrat sig när han, ett drygt dygn före mordet, såg Maggie dansa med Nick på höstdansen.
Jag kan inte säga att jag ångrar mig.
Flera av hans vänner får senare ett e-mail, författat av Naneef dagen före mordet. Där skriver han bland annat:
”Att älska någon betyder att aldrig ge upp. Att aldrig skada den andre. Och aldrig säga att man inte älskar den andre. Om man verkligen är kär i någon, som Maggie var i mig under de senaste åtta månaderna, kan man inte sluta älska den personen … Jag kan inte säga att jag ångrar mig för jag hoppas vid Gud att de som läser det här brevet förstår att livet är för kort för att man ska ägna sig åt att skada varandra.”
Neenef Wilson Paulous Odah
Karin Alfredsson
