brazil_changer_terapigruppen_1.jpg

brazil_changer_terapigruppen_2.jpg

Maria Cristina är psykolog och leder terapigruppen för våldsutsatta kvinnor i Rio de Janeiro.

brazil_changer_terapigruppen_3.jpg

brazil_changer_terapigruppen_4.jpg

brazil_changer_terapigruppen_5.jpg

I en övning så får alla en låda. När de tittat i den ska de beskriva den "väldigt viktiga" personen som döljer sig däri. Det är en spegel.
Terapeuten
En beväpnad vakt sitter i entrén till CIAM (Centro Integrado de Atendimento à Mulher) i centrala Rio. I väntrummet småpratar en grupp kvinnor i olika åldrar. De känner varandra vid det här laget. Många kommer varje vecka för att få hjälp och stöd, andra är mer tillfälliga besökare.

”Är familjen viktigare än du själv?”


Namn:
Maria Cristina D’Almeida Marques
Gör:
Driver gruppterapi och stödsamtal för våldsutsatta kvinnor.

– Den som lever mitt i en våldsam relation har dålig koll på tid och möten – ja på omvärlden, säger terapeuten Maria Cristina D’Almeida Marques. Den våldsutsatta koncentrerar sig på mannen och hans krav.
CIAM är ett statligt center för våldsutsatta kvinnor i Brasilien. Här finns psykologer, socialarbetare och jurister som ger stöd och kontakt med kvinnojourer.   

Cristina bjuder in kvinnorna som sätter sig på stolar i en ring. Mötet börjar klockan 10 och ska vara slut senast 11.30. Reglerna sitter upptejpade på väggen: ”Respektera den som talar. Behåll allt du får höra för dig själv. Stäng av mobiltelefonen. Inget tal om religion.”
Dagens ämne är självrespekt. Cristina tar fram en liten ask med en nyckelpiga på. Hon säger att i asken finns en bild på en mycket viktig person. Nu ska asken gå runt och alla ska i tur och ordning öppna locket och titta på bilden. Sedan ska hon berätta vad hon tänker om den personen, utan att säga namnet.
– Om jag inte känner personen då?
– Då får du säga det.

Ja, jag känner den här personen. Jag är en stor beundrare. Hon är en krigare, en fighter.

Den första som gläntar på locket spricker upp i ett stort leende:
– Ja, jag känner den här personen. Jag är en stor beundrare. Hon är en krigare, en fighter.
– Har du någon kritik mot henne?
– Ja, kanske att hon är för snäll. Folk respekterar henne inte.
Så småningom går det upp för oss alla att asken innehåller en spegel. Kvinnorna beskriver sig själva i tredje person på olika sätt:
– Jag försöker lära känna henne, men just nu är hon lite förvirrad …
– Ja, vad ska jag säga? Hon är så hjälpsam så hon tappar bort sig själv. Jag känner henne faktiskt inte så väl.
– Men du håller i alla fall på med research, ler Cristina.

En ung kvinna i rutig klänning är nykomling i gruppen. Hon kom en gång för två månader sedan, men då sa hon inget. Nu känner hon sig mer beslutsam. Hon har polisanmält sin man och den här gången tänker hon inte ta tillbaka sin anmälan. Hon tittar ner på sin egen spegelbild och säger:
– Personen på den här bilden försöker vara en god människa. Inget är viktigare än familjen, tycker hon.
Alla har hållit i asken och pratat om sin spegelbild. Nu är det fritt fram för kommentarer. Terapeuten Cristina vänder sig till kvinnan i rutigt:
– När du säger att ”inget är viktigare än familjen” – betyder det att den är viktigare än du själv?
Andra fyller i:
–Jag tror att jag är viktigast. Jag kan bara lita på mig själv, inte på min familj, eller min man.
– I varje familj finns en central person som styr alla andra. Om inte han mår bra drabbar det alla andra.
Den unga kvinnan i rutigt börjar berätta:
- Vi har levt tillsammans i tio år, mest utomlands. Nu är vi här och han känner sig inte hemma. Han är inte brasilianare. Och visst, han är våldsam. Jag tror att han är sjuk. Vi har en två-årig flicka. Jag vill inte att hon ska se vad hennes pappa gör mot mig.
– Du har tagit ett viktigt steg, säger en av de andra kvinnorna i ringen. Men säg inte att han är sjuk. Då kan du tro att det finns mediciner, eller att du kan bota honom.

Är det ditt ansvar att hantera hans problem?

Cristina fyller i:
– Visst kan det finnas psykologiska förklaringar till våldet, men de flesta vet exakt vad de gör. Och är det ditt ansvar att hantera hans problem? En våldsam relation tar tid att bygga upp, och kan ta tid att riva ner. Kräv inte för mycket av dig själv. Skapa en strategi för uppbrott.
En blond kvinna i 40-årsåldern lutar sig framåt och tittar den unga djupt i ögonen:
– Jag var gift i 15 år. Jag trodde att jag behövde min man för att kunna arbeta, studera, laga mat – ja andas. Nu gör jag allt det där, utan honom – och bättre. Jag har blivit en mycket bättre mamma sedan jag slutade bygga mitt liv på att parera hans humörsvängningar.
Den unga kvinnan i den rutiga klänningen gråter.
– Tack!