Styr häst med betsel och kvinna med käpp.
”Vi hjälper de hjälplösa så att de kan klara sig själva.”
Namn: LAV (Laissez l’ Afrique Vivre)
Gör: Ger utsatta ungdomar – våldtäktsoffer, barnsoldater och gatubarn – stöd och yrkesutbildning.
Åtta unga kvinnor sitter lutade över sina trampsymaskiner. De har lärt sig trä tråden och trampa lagom snabbt för att maskinen ska sy jämnt och säkert. Deras första uppgift är att sy rakt på ett papper.
– De här eleverna kom härom dagen, säger sömnadslärarinnan Safi Bisimwa. Vi väntar snart en grupp till. Det är flickor som kommer från byar långt bort och som har sina små barn med sig. De får bo här hos oss.
Många av småbarnen är våldtäktsbarn. Deras mammor har blivit kidnappade och våldtagna och de som lyckas återvända till sina byar är inte alltid välkomna. De har fött ”ormens” barn, bebisar som själva anses vara ”ormar”. Men om mammorna kan återkomma till byn med en yrkeskunskap, och en symaskin, kan det bli lättare. De har blivit en resurs. Målet med den halvårslånga utbildningen är att alla ska kunna försörja sig själva.
Munguiko är 18 år och har aldrig gått i skolan. Sedan pappan dog – han blev förhäxad och hans mage svällde upp, säger hon – och mamman blivit tokig har hon fått försörja sig själv som kringvandrande jordbruksarbetare. Sykursen är hennes första verkliga chans. Det är viktigt att lära sig läsa, skriva och räkna. För att kunna arbeta som sömmerska måste man förstå siffror, räkna ihop mått och priser och skriva kundens namn på beställningen.
Ute på gården väntar en grupp unga män och kvinnor på att bli intervjuade av LAV:s psykolog. 60 procent av eleverna är före detta barnsoldater eller våldsutsatta flickor, andra ”bara” föräldralösa eller gatubarn. LAV blandar upp grupperna för att förhindra stigmatisering. Många bär på hemska historier som de inte berättar om i onödan. Åtminstone inte till att börja med.
Många av småbarnen är våldtäktsbarn.
Bashushanya är 25 år och hoppas få utbildning till bilmekaniker.
– Jag tvingades sluta skolan i nian och har sedan dess bara dragit runt.
22–åriga Love kommer i så fall att bli en av hans lärare. Hon anslöt sig frivilligt till MaiMai–gerillan som tioåring, för att hämnas sin pappas död. (Läs mer i Love). Efter utbildningen på LAV, och några år på olika verkstäder i staden, är hon tillbaka som anställd mekaniker och lärare.
Hotellkursen ställer högre krav på sina elever. Iförda vita förkläden och små veckade mössor lär en grupp unga män och kvinnor sig att ta emot gäster, dekorera, servera, bädda sängar, laga mat, diska – ja, allt som kan behövas på ett litet hotell. För att bli antagen måste man kunna läsa och skriva, förutom swahili ska man helst också behärska lite franska. Chantal Nshombo är lärare:
– Alla flickorna i kursen har barn, säger hon. De är mellan 17 och 22 år.
Chantal har länge arbetat med restaurangutbildning och även om de här eleverna har lägre grundutbildning än de hon undervisade på universiteten i Goma och Kishasa tycker hon att hon har ett fantastiskt jobb:
– Vi hjälper de hjälplösa så att de kan klara sig själva.
Men visst händer det att minnen och sorger blir för överväldigande.
– Då skickar jag eleven till psykologen, säger hotellärarinnan.
Om vi inte lyckas stötta deras mammor så att de kan ge sina barn en god uppväxt bäddar vi för mer våld – ja, med stor säkerhet för ett nytt krig.
Laba var 13 år när hon kidnappades. I 2,5 år var hon sexslav åt sex män i ett militärläger. När hon lyckades rymma hamnade hon på gatan i Goma och arbetade som tvätterska. Av en ren slump kom hon att leverera tvätt hemma hos sin storsyster. Hennes familj hade slutat hoppas att hon överlevt. Några månader efter att han återförenats med sin familj födde hon sin dotter, våldtäktsbarnet.
Efter grundkursen på LAV har Laba studerat vidare och blivit en viktig förebild. Nu är hon 24 år och snart färdig jurist. Hon skriver på sin slutuppsats som handlar om hur samhället ska ta emot barn som fötts efter en våldtäkt. Hennes ambition är att starta en stödorganisation för dessa barn. Labas egen dotter är snart sju år.
– Det händer att hon frågar vem hennes pappa är. När hon fyller tio år ska jag berätta sanningen för henne. Då tror jag hon kan klara det.
Kusiba Muzenende är generalsekreterare på LAV. Visst har läget blivit bättre, säger han.
– När det var som värst fanns 19 beväpnade grupper i Södra Kivu. Men fortfarande finns fem kvar, som terroriserar civilbefolkningen. Officiellt kidnappar inte den nationella kongolesiska armén människor längre, men vad är egentligen den nationella armén? En blandning av hederliga soldater och före detta våldtäktsmän och mördare. Och alla är uselt betalda.
– Och sedan har vi alla dessa våldtäktsbarn. Förr eller senare kommer de att börja ställa frågor om sin bakgrund. Om vi inte lyckas stötta deras mammor så att de kan ge sina barn en god uppväxt bäddar vi för mer våld – ja, med stor säkerhet för ett nytt krig.
Mödradödlighet: drygt 900/l00.000 födslar ****
Antal barn per kvinna: 5,2 (2011)
Abortlagstiftning: Abort är förbjuden, även när mammans liv är hotat.
Lag mot våldtäkt inom äktenskapet: Finns inte.
Våld mot kvinnor i nära relationer: 1,8 miljoner kvinnor kommer våldtas under sitt liv. Kongo är det land i världen som näst farligast att leva i för en kvinna.
Ordspråk, Sverige